Louisa

Jag bokar en flygresa. I hans namn och mitt. Det står att han kommer vara 30 år då och jag 28. Till sommaren. Jag måste tänka efter innan jag förstår att det stämmer.

Jag är rädd för långa meningar. Jag läser en berättelse som jag skrev för ett par år sen och jag märker det då. Att jag var rädd för långa meningar.

Ibland tror jag att jag har kontroll, att jag vet så mycket mer nu än vad jag gjorde när jag var tjugo eller senare. Jag tror att jag mår bra och har kommit över det värsta, och det har jag ju. Men så kommer en stressig period i livet och det känns som om jag faller handlöst igen. Samma tankemönster, samma misstag, gör jag om. Det är först då jag inser, igen och igen, att jag alltid kommer ha den där sårbarheten under ytan. Alltid en känslighet för motgångar. Jag måste bli bättre på att ta hand om mig. Annars kommer jag gå sönder gång på gång.

Jag drömmer om resor som vi ska göra till sommaren. Längtar verkligen varje dag efter värmen och den ljusa årstiden.  Oftast vill jag att det ska vara juni nu, vill strunta i det kommande halvåret som bara känns mörkt och tungt. Men om man skulle kunna vrida fram tiden så, då skulle vi också åldras så snabbt. Då skulle så många dagar bara försvinna och bli ogjorda och det känns fel. Det är väl så att jag är väldigt dålig på att leva i nuet. I många år har jag antingen ältat det som har varit eller fantiserat om framtiden. Jag vill bli bättre på att uppskatta det jag har nu och inte ha så bråttom.