Louisa

Ibland undrar jag varför han inte ringer men så minns jag att vi har gjort slut. Det var mitt beslut den här gången och jag ångrar mig inte men jag saknar honom ändå. Är det tillåtet? En självvald situation. Jag vill väl ha kakan kvar och äta den.
Han skulle på skidresa till Alperna nu i veckan och jag undrar hur han har haft det och hur det gick med andra saker som vi pratade om. Det känns som om vi hann med så mycket under den korta tid vi kände varandra. Jag blev en del av hans värld och han blev en del av min. Och jag tror att saknaden blev extra stark för att han var den första som berörde mig på så länge. Jag föll handlöst. Förälskad. Förvånad. Lättad att min kropp vågade känna, sånt som jag trodde gått förlorat under många år i dvala.

Så jag tänker på honom, ofta, fortfarande. Situationer, vanor, saker jag vill berätta. Jag knögglade ihop lappen med hans telefonnummer men jag slängde den inte. Det är frestande att slå siffrorna bara för att höra hans röst. Bara för att känna pirret i magen. Vi ville så mycket men på olika sätt. Han pratade om sommaren, ville ta mig med ut med hans båt. Jag ville visa honom allt det vackra vid havet. Jag drömde om att vi skulle sitta bredvid varandra ute på klipporna i solnedgången och känna den ljumma brisen. Att vi skulle gå på mina stigar, hand i hand. Allt det som blivit invant och normalt skulle blivit nytt, i hans ögon. Det gör ont i magen nu när jag hör mina favoritlåtar och tänker på all den tid som vi inte fick. Lukten av hans hår, hans varma hud i nacken. Skäggstubben och leendet. Jag hade nog glömt, inte bara det underbara, utan också hur det kan kännas efteråt. En besk smak. Ett tomrum.

Längtar så efter honom, varje dag. Han saknas i min soffa, vid mitt köksbord, i min säng. Dras till skåpet på rasten för att titta efter nya sms men telefonen är liksom död. Tyst. Jag skulle kunna ringa men jag vet att det bara skulle såra honom, och kanske mig själv. Vill ha kakan och äta den. Vi träffades så plötsligt och jag drömde så mycket om framtiden. Så det är väl okej att sörja nu. Sin förlorade dröm.



Jag hittade ett trasigt löv på marken.