Variationer
Det är sen natt och jag har fastnat framför datorn. Letat information i ett par timmar om ämnen som jag tycker om. Är inte alls trött och sängen lockar inte. Fryser redan nu påklädd och invirad i lila filten. Vill inte klä av mig och krypa ned mellan svala ensamma lakan. Så många drömmar och uppvaknanden i natt, vill inte återuppleva.
Det är tyst ute trots att det är en storm på väg. Vilda vindar för någon timme sen och något slog mot fönstret. Men nu stillhet och alla andra hus är mörka. Jag har tänt några stearinljus så att det inte blir helt becksvart inne om det skulle bli strömavbrott, som de varnat för. Men det blåser alltså inte ens just nu.
Har varit jättetrött under veckan. Långa dagar och mycket ny kunskap. Det ständiga mörkret, kan inte minnas att en vinter någonsin varit så grå och mörk. Men det har den säkert, bara det att jag redan glömt. Ibland känns det som om mitt liv endast består av äta, sova, jobba. Mönster som återkommer hela tiden. Tycker så mycket om mitt jobb men jag känner dåligt samvete för att det tar all min kraft. Jag orkar inte ta tag i saker som jag egentligen vill. Som att ringa det där samtalet till en vän.
Konstigt hur min sinnesstämning pendlat upp och ned den senaste tiden. Ibland känner jag mig riktigt positiv, stolt över mig själv. Jag är duktig, jag är trevlig, social. Jag vill så mycket, har planer och ambitioner. Men så finns också tvivlet där, rädslan och negativa tankar. Jag är inte tillräckligt bra, utan ganska misslyckad egentligen. Önskar att jag vore helt perfekt, som så många gånger förr. Små små saker, får mig ur balans. Får mig att minnas det som varit, får mig att gräva ned mig i det negativa. Idag har jag mest varit sån, som grävt ned mig.
Det positiva är att min magkatarr är bättre. För första gången på tre fyra år kan jag äta apelsiner utan att genast behöva vika mig dubbel av magsmärtor. Ett stort framsteg och jag funderar på att sluta med medicinen nu. Eller trappa ned dosen i alla fall.
Nu i natt när jag satt och läste saker, kom jag till en sorts insikt. Det låter så enkelt, så självklart men. Att problem kan manifestera sig på så många olika sätt. Genom livet. Att mitt beteende nu är en form av det jag gjorde för ett par år sen och ytterligare en form av det som pågick för tio år sen. Femton år sen. De är bara variationer av samma tema. Och det är skönt att jag förstår det äntligen. Jag tror det kan hjälpa mig. För ibland inbillar jag mig att jag blivit fri från så mycket, att det som händer nu är ett isolerat problem. Jag ljuger för mig själv. Och för andra också när de kommer mig på spåren. Men jag känner mig faktiskt glad, nu i natten. Och hoppfull att det finns en lösning för sånna som mig.
Det är tyst ute trots att det är en storm på väg. Vilda vindar för någon timme sen och något slog mot fönstret. Men nu stillhet och alla andra hus är mörka. Jag har tänt några stearinljus så att det inte blir helt becksvart inne om det skulle bli strömavbrott, som de varnat för. Men det blåser alltså inte ens just nu.
Har varit jättetrött under veckan. Långa dagar och mycket ny kunskap. Det ständiga mörkret, kan inte minnas att en vinter någonsin varit så grå och mörk. Men det har den säkert, bara det att jag redan glömt. Ibland känns det som om mitt liv endast består av äta, sova, jobba. Mönster som återkommer hela tiden. Tycker så mycket om mitt jobb men jag känner dåligt samvete för att det tar all min kraft. Jag orkar inte ta tag i saker som jag egentligen vill. Som att ringa det där samtalet till en vän.
Konstigt hur min sinnesstämning pendlat upp och ned den senaste tiden. Ibland känner jag mig riktigt positiv, stolt över mig själv. Jag är duktig, jag är trevlig, social. Jag vill så mycket, har planer och ambitioner. Men så finns också tvivlet där, rädslan och negativa tankar. Jag är inte tillräckligt bra, utan ganska misslyckad egentligen. Önskar att jag vore helt perfekt, som så många gånger förr. Små små saker, får mig ur balans. Får mig att minnas det som varit, får mig att gräva ned mig i det negativa. Idag har jag mest varit sån, som grävt ned mig.
Det positiva är att min magkatarr är bättre. För första gången på tre fyra år kan jag äta apelsiner utan att genast behöva vika mig dubbel av magsmärtor. Ett stort framsteg och jag funderar på att sluta med medicinen nu. Eller trappa ned dosen i alla fall.
Nu i natt när jag satt och läste saker, kom jag till en sorts insikt. Det låter så enkelt, så självklart men. Att problem kan manifestera sig på så många olika sätt. Genom livet. Att mitt beteende nu är en form av det jag gjorde för ett par år sen och ytterligare en form av det som pågick för tio år sen. Femton år sen. De är bara variationer av samma tema. Och det är skönt att jag förstår det äntligen. Jag tror det kan hjälpa mig. För ibland inbillar jag mig att jag blivit fri från så mycket, att det som händer nu är ett isolerat problem. Jag ljuger för mig själv. Och för andra också när de kommer mig på spåren. Men jag känner mig faktiskt glad, nu i natten. Och hoppfull att det finns en lösning för sånna som mig.
Kommentarer
Trackback