Louisa

Tjugoåtta

En stjärna slocknade igår.

I hate the way you talk to me
And the way you cut your hair
I hate the way you drive my car
I hate it when you stare...

Absolut. En märklig overklighetskänsla. Men jag tror det är viktigt att man låter sig själv sörja trots att det inte är en person man "kände". Man har ju uppenbarligen berörts av honom, som du säger. Och han lever vidare i alla minnen, alla otroliga rollprestationer och förstås i sin familj.