Louisa

Jag trivs väldigt bra på nya jobbet. Bättre än vad jag vågat hoppas på. Även om jag ofta är trött tidigt på morgonen när klockan ringer ser jag faktiskt fram emot varje ny dag. Jag lär mig så mycket och det är uppmuntrande att känna hur mycket jag utvecklas. Suger åt mig kunskap. Växer.
Men. Har märkt att jag börjat fundera mer. Inte älta men spinna vidare in i onödiga tankar. Sånt som slukar energi. Ofta kommer de vid läggdags. Ofta av negativ art. Jag är rädd för att det är början till en sämre period. Hela sommaren har i princip varit bra. Jag vill inte tillbaka i de där mönstren. Till ältandet. Jag är klar med det.

De här första veckorna har jag varit riktigt bra på att koppla bort jobbet när jag går hem för dagen. Allting är relativt men det har känts mycket bättre än tidigare. De gånger jag tänker på jobbet hemma är det mest av fri vilja. Tyvärr har min magkatarr blivit sämre av stressen de här första veckorna. Jag förstod nästan att det skulle bli så. Har även värk i axlarna varje dag för att jag omedvetet spänner mig. Jag hoppas att jag kan lära mig att slappna av längre fram.
Vet inte hur många gånger jag konstaterat att jag ställer högre krav på mig själv än vad omgivningen gör. Mina handledare är så snälla och märker det. Dem säger att ingen förväntar sig att jag ska kunna jobba självständigt efter tre veckor. De förstår att jag har glömt mycket från praktiken i februari. Men jag har väl svårt att acceptera det. Kommer till insikt men glömmer bort igen. Åtta veckors bredvidgång ska jag få. Sen kommer jag släppas fri gradvis. Men alla säger att det tar ungefär två år innan man på riktigt behärskar yrket. Och jag vet ju att fullärd blir man aldrig.