Louisa

Visst tänker jag en del på jobbet även under min lediga tid. Men tankarna har varit väldigt snälla den senaste veckan. Jämförelsevis. Ändå drömmer jag om jobbrelaterade händelser varje natt. Ofta flera olika episoder. Ofta av det mardrömslika slaget. Jag upptäcker ett stort köttigt sår på min fot. Jag tar hand om svårt skadade barn. Jag har ångest inför att bli nedsövd. Nästan alltid ringer väckarklockan mitt i en dröm och jag stänger av den av ren reflex och tänder lampan. Men det kan ta flera minuter innan jag inser fakta. Att det inte var på riktigt. Det kan ta någon timme innan jag riktigt skakat av mig den senaste mardrömmen.
Visst förstår jag att min hjärna bearbetar intryck även på natten. Den stänger aldrig av helt. Men jag önskar att mina drömmar hade en mer positiv ton. För det finns mycket som är positivt just nu. Trivs på jobbet och får ofta beröm. Känner mig hyfsat nöjd efter dagens slut och lugn i kroppen. Varför måste drömmarna vara så elaka? Klart att jag fortfarande är rädd för att misslyckas under ytan. Kanske kommer jag alltid vara det. Men jag behöver inte det där ångestfyllda uppvaknandet med hjärtklappning och svettigt nattlinne varje morgon.