Blommor under bron
Indiens kulturella centrum kallades det. En stad så olik alla de andra som jag passerat när min rundresa gick mot sitt slut. För första gången öppna ytor, breda gator, stora parker, tunnelbana och spårvagn. Många tempel, smala gränder, tiggare och barfotabarn men ett underbart gatuliv. Att inspireras av. Jag njöt faktiskt av att ströva, kvarter efter kvarter och kände mig inte längre förföljd.
Andra dagen gick jag länge och beundrade alla ståtliga byggnader från kolonialtiden. Ett postkontor inrymt i ett palats. Jag gick mot floden och där stannade jag och studerade på avstånd alla män som tvättade sig och sina kläder i det bruna vattnet. Alla dem som satt i skuggan under träden. Jag tog den lilla passagerarfärjan över floden och var bara tvungen att följa strömmen av människor in i den gigantiska tågstationen. Struntade i middagshettan och gick över den stora Howrah Bridge. Mötte så många bärare, solbrända män som balanserade fem tunga resväskor på huvudet eller en korg med frukt. Ofta iklädda skynken, ibland barfota, ibland med enkla lädersandaler. De kastlösa.
Jag minns inte riktigt nu och min dagbok ger ingen ledtråd. Men jag tror att jag visste att det fanns en stor blomstermarknad på andra sidan bron och att det delvis var därför jag gick dit. För att se. Trots den intensiva hettan, avgaserna och trängseln. Vid brofästet stannade jag och tittade ned. På ett myller av människor och färg. Blommor i gult och oranget trädda på tråd. Som stora halsband att smycka tempel, gravar, bostäder, bilar med. Överallt, under hela resan, återkom just dessa färger. Gåvor till gudarna tror jag. Det var så vackert att stå där och jag stannade kvar en lång stund. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Jag kan inte förklara, men det var så mycket liv. I allting.
29 oktober 2005
Underbara färger. Bra val om man vill blidka gudarna kan man tro. Vackert...
Tack för kommentarerna. Vackra foton!
Det är underbart att resa till främmande land, och som du säger. Trots att åren gått har man sååå mycket mer att berätta! Hela tiden poppar nya minnen, lukter och händelser upp. Vissa vill man komma ihåg mer än andra, men livet är livligt och händelserikt. Det beror ju vad man gör det till. Underbart.
Tack anonym, tack V.
Håller med dig M. Jag märker ju att minnena förändras lite med tidens gång. När jag tänker tillbaka på resan nu fokuserar jag ibland på andra bitar än när jag precis kommit hem och känslorna var färska. Vissa intryck har sjunkit in nu. Jag har lättare att uppskatta även de delar som var jobbiga.
Hmm...bara jag som verkar blivit lite anonym. Mystiskt.
Du är förlåten R ;-)
*puh*