Bank & bakning
Har haft en nästan helt bra dag på jobbet. Brukar vara extra seg på måndag förmiddag, svårt att komma igång men idag gick det väldigt smärtfritt. Dock lite pulserande huvudvärk som förstörde min koncentration tidvis. Men jag sov gott i natt. En kollega satte på Peter LeMarcs nya album inne på salen medan vi jobbade. Jag tycker om hans röst, gillar lugna låtar men de jag hörde idag var för melankoliska. Iaf när jag försökte koncentrera mig på slingriga tarmar och tvinnade sladdar. Jag blev liksom låg. Energilös. Började tänka på gamla pojkvänner och andra relationer som tagit slut.
Har väl haft mina aningar men idag fått bevis på att jag är yngst av alla på jobbet. Vi är ungefär 55 stycken, blir riktigt trångt när vi har APT-möten i lunchrummet. Överfullt. Det är ganska många som är närmare sextio år. En kollega berättade idag att hon började här på avdelningen på 70-talet och har varit kvar sen dess! Då var jag inte ens född. Men det vågade jag inte säga. Men som sagt, jag är yngst. Det var jag på min förra avdelning också. Och den förrförra. Allting är relativt men ibland känner jag mig inte alls speciellt ung. Och ibland tvärt om. Beror väl på sällskapet. Flera av kollegorna har barn i min ålder. Och barnbarn.
I lördags bakade jag kladdiga chokladmuffins enligt ett nytt recept. Blev bra. Och igår testade jag för första gången cupcakes. Trippel choklad, blev nästan lite för maffigt. Kände mig något besviken över att dem inte blev så vackra som jag hade föreställt mig. Alla bilder på cupcakes på nätet är ju så färgglada och läckra. Glömde köpa dekoration att ha ovanpå. Men nästa gång ska jag prova någon jordgubbsaktig frosting ovanpå. De går ju att variera i oändligheten. Men antar att jag borde vara nöjd med att dem smakade bra, detta var ju första försöket.
Först muffins sen cupcake. Mycket choklad.
Hmmm. Tarmar...gamla pojkvänner. Vad har du haft för förhållanden egentligen?!? ;)
Var jag otydlig? Peter LeMarcs melankoliska musik ledde till tankar på fd pojkvänner, inte tarmar. Snälla, säg att du förstod...
Hihihi. Jo jag måste erkänna att jag faktiskt förstod. :) Kunde inte låta bli bara. Förlåt.
Och jag måste erkänna att jag förstod att du förstod. Men det kändes bra att få ditt erkännade ändå. Så inte någon tror att jag är konstig. Trevlig kväll! Jag bjuder på muffins, har några över...
Är vi inte allihop liiite konstiga iaf? :) Mmmmmuffins. Sitter fint det. Du får baka några riktigt vackra så får vi fota dom på riktigt! Ha en fin kväll du med!
Konstiga är vi väl alla på ett eller annat sätt, men musik är ju det som alltid får en att associera egna tankar, känslor och det som hänt. Helt naturligt och då är det strunt samma vad man håller på med egentligen, lagar mat eller grejjar med tarmar, det är oväsentligt.
Vad det gäller dina muffins anser jag att dem du gjorde var vackra nog och fotona du har på bloggen är riktiga som de är. Man kan hitta det vackra i allt.
Peter LeMarc är en man som får texter att sätta sig och får då människan att förflytta sig på ett konstigt sätt.
Tack för ditt stöd M ;-) Jo vi är nog alla lite konstiga. Angående fotona på muffinsen tycker jag att dem ser så enfärgade ut. Lite tråkiga. Men de var goda.
Jag tänkte mig lite fina arrangerade "studiofoton" Bara det jag menade. Det viktigaste är ju iofs att dom smakar gott! Det är jag övertygad om att dom gjorde! :)
R: Förstod det. No hard feelings ;-)
Tack för inlägget! Ja, det kändes läskigt först men fick många positiva kommentarer o så, så det jobbiga gick över :) Särskilt skönt med några främlingar som hört av sig o liksom tackat. Det är kul! Lycka till med bostadssökandet! Kram