Louisa

En av mina närmaste vänner från gymnasiet fyller år idag. Jag saknar henne, vi har inte hörts av på många år. Jag bor här och hon bor där. Avståndet i sig är ju inte någon orsak. Kanske var vi inte så bra vänner som jag trodde då. Kanske umgicks vi bara och kom varandra nära för att vi gick i samma klass. Ur tystnaden växer tvivlet och minnena ifrågasätts. Fanns det andra motiv än de självklara. Kanske analyserar jag för mycket nu.
Det var många år sen jag flyttade nu. Saknaden kommer i perioder. Accepterar att det blir så, med många. Man förlorar kontakten. Det hände med mina vänners vänner också. Men ibland saknar jag så mycket, dem jag växte upp med. Vi som umgicks dagligen och var ett gäng. Förstod inte hur mycket det betydde förrän allt var över.
Vi var lika men olika, hon och jag. Vi delade namn och i början vände vi oss båda om varje gång någon ropade. Men ganska snart lärde jag mig vem av oss de kallade på. Kanske var det något med tonfallet i deras röster. För jag visste alltid. Och ibland gjorde det ont.