Tiden
Förändringen ligger i luften just nu. Årstiderna håller på att skifta, har ännu inte bestämt sig helt. Ungdomar ska bli vuxnare. Det går liksom inte att undgå det. Varje år vid den här tiden. Alla annonser i tidningarna om smycken och presenter. Vita klänningar och skor i klädaffärerna. Jag hör hur gymnasieungdomarna på bussen pratar om bal och studentskivor och stressen inför de sista avgörande proven. Slutbetyg och framtidsplaner. Vid lekparken gungar småflickor som snart ska sluta första klass och börja sitt första riktiga sommarlov. Jag tänker på alla dem vilsna själarna som ska börja högstadiet i höst och oroar sig för hur det ska bli. Jag minns ju hur det var trots att det var länge sen nu. I nästa vecka tar jag själv examen från universitetet. Tiden går. Ibland både fort och sakta. Har det redan gått fyra år sen den händelsen, tänkte jag nyligen. Har det redan gått ett helt läsår, nu är utbildningen klar. Räknar efter hur många år sen det var jag själv tog studenten. Vad har jag hunnit göra under den tiden? Allt och inget. Jo det har hänt massor men ibland måste jag påminna mig själv om det. Att jag faktiskt har växt och att många saker har förändrats till det bättre. Den här tiden på året brukar jag känna mig väldigt ambivalent och lite vemodig. Nostalgisk tror jag. Och så även i år.
Gick ned till havet i eftermiddags. Över gräsmattorna och längs stigarna som påminner mig så mycket om när jag var nyinflyttad. Och alla år sen dess. Men just denna årstid när allt blir grönt och frodigt. Får liv. Även människorna får ny kraft. Det har snart gått sex år sen den där sommaren med Ella. Jag saknar henne alltid mer den här tiden på året. De första åren utan henne fanns hon ofta i mina tankar. Plågsamt ofta. Efter ett tag kände jag att jag hade accepterat det som hände och mitt dåliga samvete minskade lite. Men sen kommer saknaden i vågor. Vissa datum eller foton, namn eller platser. Där var vi, där var hon med, där låg hon, den tröjan hade jag då, så kändes hon. Så doftade hon. Säkert är det så för alla som saknar någon. Att det går i vågor.
Tiden är både min vän och fiende. Den läker inte alla sår. Men den ger mig nya perspektiv. Jag har lärt mig att leva med vissa saker och kommit till vissa insikter. Blivit äldre och lite mer erfaren.
Oj!Tar du redan examen, ja du ser vad tiden bara rusar iväg. Något som jag dock aldrig kommer acceptera. Fina reflektioner, som jag tror många gör vid denna tiden, bland all stundetyra! Märker inget här, men ska ju hem till den 13 juni, och därav blir det ju skolavslutning för mina syskon samt student för H's syster. Ja, när man sätter sig ner, funderar en stund, på vad man gjort de senaste 10 åren, så får man en hel del olika svar och tankegångar. Har jag hunnit med allt på min att-göra-lista, den ständiga skräcken över att inte hinna med.. ja, man får väl sätta sig och skriva ned vad man gjort.