Louisa

I det lilla rummet låg jag avklädd på den mjuka britsen, inlindad i gröna frottéhanddukar. Vant avslappnad med slutna ögon. Den dämpade belysningen och den rogivande, instrumentala musiken tog mig med långt bort och jag märkte hur min andning blev allt djupare. Hennes lena händer mot min hud och över spända muskler. Inlagrad stress löstes sakta upp. I denna tidlösa, varma kokong ville jag stanna hela dagen och bara njuta. Men en underlig känsla fångade mitt intresse. Jag insåg snart att det var hennes gravida mage mot min hjässa som jag kände. Ett lätt tryck när hon stod över mig, sträckte sig för att massera från axlarna, längs med ryggraden ända ned till svanskotan. Jag log för mig själv och undrade om fostret också märkte något. Där inne. I sin kokong. Det märkliga, tyckte jag, var att magen var så mjuk. Mer lik en kudde än någon kroppsdel som jag tidigare varit helt nära. Den fjädrade tillbaka. Jag har faktiskt aldrig lagt handen mot en höggravid kvinnas mage men jag önskar att jag en dag får chansen att känna hur det är.