Louisa

Mina nätter är aldrig tråkiga. Min hjärna är verkligen högaktiv och producerar långa, detaljerade drömmar som jag ofta minns på morgonen eller när jag vaknar under natten. Min kropp vill inte alltid ligga stilla i sängen. Då och då vaknar jag ute i hallen eller i köket och tänker vad håller jag på med. Kan inte minnas hur jag tog mig dit. Ett par gånger har jag förvirrat öppnat ytterdörren (och vaknat då) vilket inte känns speciellt tryggt.

Imorse (okej eftermiddags) när jag vaknade visste jag att jag hade somnat med iPoden bredvid mig igår. Så jag började leta efter den. Lyfte på kudden, vred på täcket, kikade vid fotändan, under sängen om den ramlat ned. På nattduksbordet där jag brukar lägga den och drog ut lådan. Bland kläderna på golvet. Den var spårlöst försvunnen. Jag kliade mig nyvaket i huvudet och letade en omgång till i sängen. Kanske hade den letat sig in i påslakanet. Inte där. Det dumma och bra är ju att den är så himla liten och smal. Kikade i vardagsrummet, i soffan, vid datorn, i hallen. Tillslut hittade jag den i badrummet. Dock inte på golvet utan på en låda. Oskadd. Någon hade varit uppe i natt och av okänd anledning tagit med sig den in dit. Jag brukar faktiskt alltid minnas att jag varit uppe men inte i natt. Kanske gick i sömnen.

Att jag flyttar prylar på natten har jag varit med om förut. Men det känns ibland lite läskigt när jag gör saker som jag inte kan minnas nästa dag. Som de gångerna då jag har hittat lappar bredvid sängen som jag har skrivit till mig själv under natten. Har stirrat på dem en lång stund men bara kunnat konstatera att det är min handstil, om än lite slarvig.
Och jag minns en gång när jag blev superskrämd för att jag vaknade upp fullt påklädd, i helt andra kläder än de jag hade somnat i. Plötsligt hade jag långbyxor och en kofta med en massa knappar (som jag hade knäppt helt rätt). Kläder som låg långt ned i byrån och som jag inte hade använt på ett tag. Det fanns kläder på närmare håll, på stolen vid sängen. Men, det fanns kanske en speciell anledning. Ett välgrundat motiv. Hoppas jag. Alla väl inövade rörelser, monotona saker verkar gå bra. Har hört talas om folk som kört bil i sömnen och vaknat på stora vägen. Farligt.

Jag pratar på nätterna också. Ofta. Har jag fått höra från pojkvänner och från föräldrarna när vi har delat rum under semestern. Nu i Berlin pratade jag i sömnen en natt, på svenska, sa han som hörde men inte förstod något. Säkert lika bra det. Är alltid lite rädd att avslöja någon hemlighet.

För bara ett par dar sen vaknade jag med lite torkat blod på läpparna. Trodde på något vis att det var choklad innan jag upptäckte att jag hade bitit mig i kinden och att tandavtrycken liksom syntes som små röda märken. Har aldrig sett det förut. Bara på vanlig hud. I natt har jag bitit mig i tungan, upptäckte en liten sårskorpa när jag vaknade. Aj. Det som gör mig så förundrad är att det gör så himla ont att bita sig i tungan när man håller på och äter till exempel. Jag brukar bli alldeles tårögd. Men på natten verkar jag inte märka om jag biter mig själv. Men jag brukar nästan alltid vakna när jag slår knät i väggen, vilket händer ofta. Pappa har berättat att jag sparkades jättemycket när jag var liten och låg i deras säng ibland. Han tyckte jag var jobbig.

Min sömn har varit så här orolig i ungefär tio år nu så jag har vant mig. För att se det från den positiva sidan: ibland kan det vara lite spännande på kvällen. Hur kommer natten bli? Kommer jag vakna i något annat rum? Vad kommer drömmarna handla om? Det är som om jag utforskar en del av mig själv på natten. Det undermedvetna visar sig i drömmarna. Ibland subtilt i olika teman. Men samtidigt är drömmarna ofta skoningslösa och brutala. Inte ens på natten kan jag få glömma. Sånt som jag har tänkt på hela dagen eller ältat i flera år. Jag önskar att jag någon gång kunde få fullständig vila och ro.