Mysterium

Just nu är jag förundrad över min kropp. Den beter sig inte som den borde. Jag intar typ dubbelt så mycket energi som jag gör av med. I alla fall på helgen. Sover, ligger i soffan och ser på film, sitter vid datorn. Det är ju inte så energikrävande aktiviteter. Men det märkliga är att min vikt håller sig väldigt konstant och ibland till och med minskar. Det är det som inte går ihop i mitt huvud. Och det handlar inte om någon dag då och då. Så jag undrar om det bor något inom mig som förbrukar den överflödiga energin. En parasit. Eller en sjukdom. Någonstans måste ju överskottet rimligen ta vägen. Har inte varit så stressad denna termin som förra. Det enda jag kommer att tänka på är att jag ofta fryser. Trots dubbla sockor och dubbla filtar och nattkläder och långkalsonger alltid. Men kan det verkligen vara orsaken? För mig är det hela lite av ett mysterium.

Jag blir sällan sjuk. Sällan ens förkyld. När de flesta andra i klassen eller på jobbet är förkylda brukar jag klara mig. Men inte denna gång. I måndags mötte jag trettio nya människor på en och samma dag (och deras bakterier). På tisdagen började jag få ont i halsen. Sen dess har jag känt mig lite halvdan. Det har varit värst på morgnarna och blivit bättre på kvällarna.
Igår fick jag ont i höger öra. Undrar om det kanske är en öroninflammation på gång. Jag kan inte minnas att jag någonsin haft ont i örat förut, så det är en ny känsla för mig. Ett tryck inne i örat och ibland en pulserande smärta. Jag har en uppsvullen lymfkörtel på ena sidan av halsen. Men det är vanligt att få när man är sjuk. Nu väntar jag på att förkylningen ska bryta ut eller bli helt bra tills på måndag. Har inte tid att vara borta något från praktiken.

Min dator mår inte heller helt bra. Den har varit ovanligt seg och konstig i en vecka. Oroande.

Kommentarer
Postat av: Martina

Vaknade själv av halsont vid fem nu i morse, på ena sidan bara,.så jag tog lite vitaminer och tänker fortsätta med det. Vill inte vara sjuk. Tur för dig med vikten, önskar jag kunde ha det så, istället brottas jag varje dag med att se mig själv i spegeln, med mina 20 kilo som ska bort, men som känns omöjliga. Hemskt att se sig själv, hemskt att inte få på sig favoritjeansen..hemskt..

2007-02-24 @ 07:57:34
Postat av: Louisa

Tro mig Martina, jag är glad att det är så. Men konfunderad. Och jag vet hur det är att inte kunna ha sina vanliga kläder.

2007-02-24 @ 12:37:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback