Louisa

I det nybyggda köpcentrumet med högt till tak mötte jag en man som skilde sig från mängden. Han var klädd som en buddhistmunk i orangefärgat tyg. Bruna, öppna lädersandaler med vita strumpor i (för att motstå den svenska vintern antar jag). Rakat huvud. Han stannade till och tittade i skyltfönstren med heminredning och leksaker. Han såg sig storögt omkring som ett barn. Som om det var första gången han besökte ett modernt köpcentrum. Och kanske var det det. Med sig hade han en vän som var västerländskt klädd i jacka och jeans. Dem promenerade sakta fram i den stora gången och jag såg hur allas blickar riktades mot den orangeklädda mannen. Han studerade nyfiket inkastet till pantautomaterna vid mataffären.

Jag undrar vad han tänkte om allt det överflöd som vi omger oss med och tar för givet. Det verkade inte som om han märkte alls blickar. Han strosade lugnt och stilla i sin egen värld. Det såg fridfullt ut. Men jag tänkte på Indien och mina egna upplevelser av att vara exotisk, att få allas uppmärksamhet.