I natt jag drömde
Igår satte jag upp en ny spegel i hallen. Det känns ovant att se sig själv gå förbi, jag blir liksom förvånad. Det har gått tre månader sen ommålningen i hallen då den gamla spegeln togs ned. Efter mycket letande har jag nu hittat en ny spegel som jag tycker om. Den gamla var en ärvd antik sak som nu blivit såld på auktion och inbringat en del pengar.
Jag tyckte om vädret igår. Halvgrått och blåsigt men inget regn, ingen snö. Det var mysigt att stanna inne och gå runt i dubbla sockor och krypa ihop under dubbla filtar i soffan. Huset, området var stilla och tyst. Genom fönstret kunde jag inte se något liv. Inte ens fåglar på trädets kala grenar. Det passade mig. Stämningen. För jag kände mig stilla inombords också. Jag kände mig lugn.
Min mamma älskar tulpaner. Hon köper det ofta till sig själv och ibland till mig. Jag har inget emot det men jag är lite som Phoebe i Vänner. Jag tycker att det är sorgligt när blommorna dör efter bara ett par dagar. Krukväxter passar mig bättre. Igår hade snälla vänner med sig en söt blomma i kruka till mig. Jag ska ta hand om den. Men för tulpanerna i vasen på köksbordet kan jag inte mycket göra.
Under helgen brukar mina drömmar bli livligare och min sömn riktigt fragmenterad utan medicinen. Det är okej, jag har vant mig. Det är ett litet pris att betala för att få sova gott under veckorna.
Natten till fredag drömde jag om mord och våld. Riktigt långa, detaljerade, ångestfyllda drömmar där jag blev jagad i öde hus. Gamla trappor, rum fyllda av minnen och skuggor. Självmord, mord. Stympade djur. Kvävda skrik. Jag gick runt där med vetskapen, känslan i kroppen, att något hemskt skulle hända. Jag höll i en bebis som jag ville skydda till varje pris.
Natten till lördag låg fokus på praktiken och sjukhus. Ta ditt ansvar, ditt nattduksbord är ett operationsbord. Pennorna på rad är instrument. Håll händerna sterila. Byt handskar om du kliat dig i håret. Väntan. Lägger ned huvudet mot kudden, får dåligt samvete då. Men det tar sån tid. Den sjunde operationen. Håller händerna framför mig, ihop. Jag är ju duktig. Exceptionell. Jag kan inte svika dem nu.
Måste tända lampan när jag inte kan se instrumenten tillräckligt tydligt. Jag kan inte ge kirurgen det han ber om. Mina pennor. Mina instrument. Ta ditt ansvar. Du ligger visserligen i din säng nu, men du jobbar. Kom inte med bortförklaringar om att det är natt.
I natt, äntligen en bra dröm. Kärlek och sex. Jag var Martin Gores älskarinna. Vi träffades i en mataffär. Vi älskade på golvet där. Det låter inte så romantiskt men det var det. Han och bandet var på turné här i landet. Han åkte i en buss med sina vänner och jag åkte i en annan med några tjejer. Vi försökte vara diskreta, han var ju gift men hans fru var hemma i USA. När vi gosade såg han på mina händer och jag förstod att han skulle fråga varför mina naglar var så kortklippta. Jag funderade på om mitt blivande yrke hette "OR nurse" på engelska. Lite pinsamt att jag inte vet.
Vi gick in på en exklusiv restaurang med stilren inredning där Fletch firade sin födelsedag med sin flickvän. Jag gick fram och hälsade på honom. Han frågade: Är det du som är med Martin? Jag nickade. Du ska vara glad över det, sa han kryptiskt och smålog. Det var jag. Ända till drömmen tog slut.
Men innan jag drömde om M hade jag en sjukhusdröm. Jag jobbade på en operationsavdelning och hade fått omfattande brännskador och skärsår på armarna. Det gjorde ont, jag var ledsen. Kirurgerna och jag gick genom en korridor på väg till något möte. Jag såg ned på mina sargade armar. Jag hade en ljusblå kortärmad tröja. Över dem värsta såren låg fuktade vita kompresser. Mina händer var relativt oskadda. Men dem andra verkade inte förstå. Att jag kände mig liten och ynklig just då. Att jag inte ville fortsätta jobba.
Martin Gore, blomman jag fick av vänner, mammas tulpaner, min nya frisyr.
Jag tyckte om vädret igår. Halvgrått och blåsigt men inget regn, ingen snö. Det var mysigt att stanna inne och gå runt i dubbla sockor och krypa ihop under dubbla filtar i soffan. Huset, området var stilla och tyst. Genom fönstret kunde jag inte se något liv. Inte ens fåglar på trädets kala grenar. Det passade mig. Stämningen. För jag kände mig stilla inombords också. Jag kände mig lugn.
Min mamma älskar tulpaner. Hon köper det ofta till sig själv och ibland till mig. Jag har inget emot det men jag är lite som Phoebe i Vänner. Jag tycker att det är sorgligt när blommorna dör efter bara ett par dagar. Krukväxter passar mig bättre. Igår hade snälla vänner med sig en söt blomma i kruka till mig. Jag ska ta hand om den. Men för tulpanerna i vasen på köksbordet kan jag inte mycket göra.
Under helgen brukar mina drömmar bli livligare och min sömn riktigt fragmenterad utan medicinen. Det är okej, jag har vant mig. Det är ett litet pris att betala för att få sova gott under veckorna.
Natten till fredag drömde jag om mord och våld. Riktigt långa, detaljerade, ångestfyllda drömmar där jag blev jagad i öde hus. Gamla trappor, rum fyllda av minnen och skuggor. Självmord, mord. Stympade djur. Kvävda skrik. Jag gick runt där med vetskapen, känslan i kroppen, att något hemskt skulle hända. Jag höll i en bebis som jag ville skydda till varje pris.
Natten till lördag låg fokus på praktiken och sjukhus. Ta ditt ansvar, ditt nattduksbord är ett operationsbord. Pennorna på rad är instrument. Håll händerna sterila. Byt handskar om du kliat dig i håret. Väntan. Lägger ned huvudet mot kudden, får dåligt samvete då. Men det tar sån tid. Den sjunde operationen. Håller händerna framför mig, ihop. Jag är ju duktig. Exceptionell. Jag kan inte svika dem nu.
Måste tända lampan när jag inte kan se instrumenten tillräckligt tydligt. Jag kan inte ge kirurgen det han ber om. Mina pennor. Mina instrument. Ta ditt ansvar. Du ligger visserligen i din säng nu, men du jobbar. Kom inte med bortförklaringar om att det är natt.
I natt, äntligen en bra dröm. Kärlek och sex. Jag var Martin Gores älskarinna. Vi träffades i en mataffär. Vi älskade på golvet där. Det låter inte så romantiskt men det var det. Han och bandet var på turné här i landet. Han åkte i en buss med sina vänner och jag åkte i en annan med några tjejer. Vi försökte vara diskreta, han var ju gift men hans fru var hemma i USA. När vi gosade såg han på mina händer och jag förstod att han skulle fråga varför mina naglar var så kortklippta. Jag funderade på om mitt blivande yrke hette "OR nurse" på engelska. Lite pinsamt att jag inte vet.
Vi gick in på en exklusiv restaurang med stilren inredning där Fletch firade sin födelsedag med sin flickvän. Jag gick fram och hälsade på honom. Han frågade: Är det du som är med Martin? Jag nickade. Du ska vara glad över det, sa han kryptiskt och smålog. Det var jag. Ända till drömmen tog slut.
Men innan jag drömde om M hade jag en sjukhusdröm. Jag jobbade på en operationsavdelning och hade fått omfattande brännskador och skärsår på armarna. Det gjorde ont, jag var ledsen. Kirurgerna och jag gick genom en korridor på väg till något möte. Jag såg ned på mina sargade armar. Jag hade en ljusblå kortärmad tröja. Över dem värsta såren låg fuktade vita kompresser. Mina händer var relativt oskadda. Men dem andra verkade inte förstå. Att jag kände mig liten och ynklig just då. Att jag inte ville fortsätta jobba.
Martin Gore, blomman jag fick av vänner, mammas tulpaner, min nya frisyr.
Kommentarer
Trackback