Att vara ny igen

Fem veckors praktik. Igen. På en annan avdelning.

Måndag var första dagen. Jag kände mig förvirrad och bortkommen då. Självförtroendet som jag byggt upp rann av mig inom ett par minuter. Som ett barn ville jag bara rusa därifrån och springa över gårdsplanen till det trygga. Till det välkända. Min gamla praktikplats. Min snälla handledare. Jag ville slippa vara den nya gång på gång. En liten del av mig ville ge upp.

Men nu på tredje dagen känns det redan bättre. Det är nya lokaler, nya ansikten, nya namn, nya instrument och rutiner. Till och med nya handskar. Och tvål. Sånt som jag trodde var likadant överallt på sjukhuset. Men jag har liksom kastat mig in i det. Försöker att inte tänka och överanalysera. Älta mina misstag som jag är så bra på. Igår fick jag lite beröm och idag ännu mer. Då kändes det bättre. Då kändes det som om det kommer ordna sig den här gången också. Mitt självförtroende börjar sakta återställas. Nu tror jag att dem här fem veckorna kommer att bli bra.

Kommentarer
Postat av: Martina

Det kommer gå jättebra! Man känner nog ofta som du beskriver, första dagarna på en arbetsplats, praktikplats osv. Helt normalt! Du är duktig, så på med handskarna och kör på! :)

2007-02-21 @ 21:37:11
Postat av: Caroline

Hej Louisa!

Måste först gratulera till det du skrivit längre ner om din fina insats under praktiken, jag grät en skvätt när jag läste det, du är så duktig!!!!! Jag är så glad för din skull, jag vet hur tufft du haft det emellanåt och vilka tankar du brottas med, att du kunnat prestera så bra är en riktig bragd! Jag förstår din känsla nu på nya praktiken men hoppas den kommer gå lika bra som förra vilket jag oxå tror för du har en sån enorm kapacitet inom dig!! Många lyckosparkar från din vän Caroline

2007-02-22 @ 01:01:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback