Kliar
Vill krypa ur mitt skinn ikväll. Det kliar. Sitter åt. Spänner över höftbenet. Ålar runt i soffan, kan inte hitta en bekväm position. En rastlöshet i kroppen. Som har funnits där någon vecka, kanske fler. Kommer och går. Känner igen den. Vet inte riktigt varför men gör nog det ändå. Ett jävla missnöje, med mig själv och tillvaron. Orkar så mycket ibland. Vill så mycket, så ofta, men finner mig själv hemma, ensam en lördagkväll. I soffan, nedsjunken och tittar på mina ben och fötter i ögonvrån. Förbi Tvn mot den vita kala väggen. Är det här mina ben? Kroppen känns konstig, främmande. Kliar, i huden. Otvättat hår men ovanligt tjockt. Tycker om känslan, just idag. Vad jag svamlar nu, ljudlöst i huvudet. Var uppe alldeles för sent i natt. Drömde sen fem svettiga mardrömmar om temat misslyckande. Frös hela natten, regnstorm utanför. Det knakar i min nacke. Och blixtrar av elektriska impulser när jag vrider huvudet. Vill ha mer av allt och inget. Fasen som jag hatar denna rastlösa känsla. Vill ringa alla jag känner. Men vad ska jag säga?
Kommentarer
Postat av: Robban
Hmm...kanske:
"Hej! Har du lust att komma hit och hitta på något. Mitt skinn håller på att krympa, så jag behöver sträcka lite på det."
Eller nått...
Postat av: Louisa
Det går över. Hoppas jag.
Postat av: Martina
Du får ringa när du vill, skickar över mitt nummer i ett mail, vi har precis fått hemnummer nu. Som allt annat börjar mkt falla på plats, från att ha slussats från soliga Spanien till mörka grå Sverige. Men tankar som förföljer och stress över lägenheten vi befinner oss i samt situationen som även jag befinner mig i är ack så knepig. KRAM
Postat av: Louisa
Tack M. Tänker på er varje dag.
Trackback