Louisa

Ibland får jag så mycket idéer men när jag sätter mig vid datorn, blir jag oftast blank. I huvudet. Kan inte prestera, förlorar inspirationen. Jag vill visa foton men orkar inte redigera. Censurera. Har inte ens berättat om vackra Amsterdam ännu, trots att det var månader sen.
Är tacksam för det jag har och orkar. Men ändå inte. Kanske är jag i förnekarstadiet nu. Vill inte skrapa under ytan för mycket. Vill fortsätta låtsas och låta tiden gå, för att det är enklast så. Drömmer mycket olust men kan ändå hantera det. Känner mig utvilad och äter okej. Ler ärligt mot folk på jobbet och skrattar ibland. Mitt hjärta är så lugnt, har varit så i flera dar. Ibland känner jag det inte ens, undrar om det finns där. Men härligt att slippa höra blodet pulsera i öronen dygnet runt.
Med fina lägenheten blev det inget av. Jag såg den och kände på den men den var inte den rätta, för mig. Jag la inte ens något bud men jag hörde var det slutade. Tillbaka på ruta ett men känner mig inte så besviken. Mer oberörd. Liten lättnad också att jag kan skjuta upp de svåra besluten ett par veckor till, eller månader.
Ikväll gick jag ned till havet, stod på banvallen och såg de mörka kullarna med lysande hus, på andra sidan bukten. Har inte varit där på månader, inte på kvällen. Det var så vackert och så olikt sommartider. Helt vindstilla och inte ens jag frös bakom alla lager kläder. Ville gå ned på de mörka strandängarna, såg vattnet glittra, som silver. I den lilla viken. Alla ljusen, från andra sidan, påminde om en storstad. Det kändes som om jag såg allt för första gången.