Louisa

Har nyligen börjat gå på lägenhetsvisningar men jag har en känsla av att det kan dröja många månader innan flytten blir av. Nu när jag engagerat mig så mycket i det här, främst känslomässigt, vill jag hitta drömlägenheten direkt. Vill inte vänta. Men det är ju inte bara jag som letar. Mäklaren ringde idag och frågade om jag ville vara med i budgivningen. Var och tittade igår på en fin tvåa med perfekt läge. Men det kändes inte helt rätt och den hade redan gått upp trehundrafemtiotusen i pris. Sen igår. Så jag avstod. Jag har trivts väldigt bra där jag bor nu. Men samtidigt känner jag att det nog är dags att gå vidare. Det är väl en del av livet det där. Man förändras. Får andra perspektiv och inser vad det är man helst vill prioritera. Min pappa har fått svara på många av mina frågor om rörlig och fast ränta, amorteringsfritt lån, den nya fastighetsskatten och lönelöfte från banken. Jag är både förvånad och imponerad över hur mycket han som vanlig vuxen utan ekonomisk utbildning kan om sånt. Men han har ju många års erfarenhet av bostadslån som jag helt saknar, han handlar med aktier och följer börsen varje dag. Men jag ville säga till honom: varför har du aldrig talat om det här för mig förut? Kanske för att jag inte har varit intresserad.