Louisa

Sommarregn. Inte det grå tunga, utan luftigt uppfriskande sommarregn. När temperaturen stannar på nitton, arton grader. När himlen förblir ljusblå långt där borta och solen tittar fram mellan molnen. Vet att det kommer gå över snart. Så det gör inget. Tvärt om är det dags att njuta. Och jag går hemåt genom det grönskande området. Saktar in lite på stegen för jag är redan blöt. Hur länge sen var det egentligen som jag stack ut tungan i regnet? Fångade dropparna och kände smaken. Jag minns inte ens, så jag gör det nu. Stannar utom synhåll för bostäderna, skymd av ett träd. Blundar och känner de små stänken mot huden, orgelbundna i frekvens och form. Mot de känsliga läpparna. Ger små rysningar. Och jag ler för mig själv åt det lilla. Jag är fri och lugn och ledig imorgon. Så jag kan njuta nu och jag kan torka strumporna och jackan när jag kommer in. Vill egentligen bara stå kvar där. Länge och låta alla tankarna tystna. Men. I spegeln ser jag alla små fuktdroppar i håret. De liksom glimmar till. Men torkar snabbt. Efterlängtade sommarregn!