Louisa

Första dagen på praktiken gick hundra gånger bättre än befarat. Sov bra i natt, trevliga hallucinationer av medicinen som jag levt på halva dagen. Bättre kemi med den nya handledaren. Jag fick ta över hennes roll idag, hon vågade släppa på kontrollen och låta mig pröva mina vingar och det var därför det kändes så bra. Att jag fick vara med på riktigt. Jag gjorde en massa små fel, sånt som jag lärt mig i skolan men glömde bort i den pressade situationen. Sånt som jag inte lärt mig men fick höra nu. Fick tillrättavisning av kirurgen men det kändes ändå okej. Tror att han menade väl och förstod att jag var student och okunnig. Jag överlevde kritiken och tog åt mig på ett positivt sätt. Jag vill bli bättre. Önskar alla dagar kändes som idag. Självförtroendet är delvis tillbaka.

Sitter i ett kalt rum. Ljudet från fingrarna över tangentbordet ekar. Alla möbler är borta. Alla saker. Gardinerna också. I morgon börjar förvandlingen. Här hemma. Det kommer bli fint.

Har haft så mycket att göra, rent fysiskt, de senaste tre dagarna att jag inte haft tid att funderar så mycket och inte haft tid att må dåligt. Och att hålla kroppen sysselsatt gör mig trött redan under tidig kväll och jag tror att det hjälper mig att sova. Det är dessutom skönt att känna i kroppen att jag har presterat något. Mer än bara tankar.