Frågor utan svar
Har tenta om fyra dagar men jag har bara läst en timme hittills. Det var igår. Jag har vetat om denna tenta sen i september men skjuter upp allt så långt det går, som alla andra gånger. Det ger dåligt samvete. Varför gör jag så här igen? Varför är det så svårt att sitta ned och öppna tunga böcker, som egentligen är intressanta? Har jag en övertro på mig själv när det gäller att plugga? För att jag vet att jag klarat mig på sista kvällen förut. Det kanske inte hjälper denna gång. Det är så onödigt att chansa.
Har som student/praktikant/elev/medarbetare blivit van att få frågor av alla de slag när jag kommer till ett nytt ställe. Men idag, dimmig i omklädningsrummet tidig morgon frågade en vikarie: vem är du? Och jag svarade så klart mitt standardsvar som jag kan även i sömnen. Mitt namn, att jag är student, vilken utbildning och skola. Det där som folk förväntar sig. Men sen tänkte jag: vem är jag? Egentligen. På det djupa, filosofiska planet. Vem är jag? Tror inte jag kan svara på det. Som undertiteln som jag valde till den här dagboken. Det är kanske det jag håller på med. Varje dag. Att finna mig själv?
Att veta vem är kan vara en svår fråga att svara på, och när sanningen ska fram: "Hur många vet egentligen vem man just är?"