Juni

Det är redan juni. Det känns skönt att börja en ny månad. Symboliskt. Den här veckan har varit riktigt tung. Har fått kämpa mot/med mig själv jättemycket dygnets alla vakna timmar. Alla tankar och all oro har lett till smärtor och värk i kroppen. Sånt som inte längre går över under natten. Sånt som jag inte känt på många år.

Allt går bra med oss. Vi lever i nuet men gör även små planer inför framtiden. En liten weekendresa i september. Den där riktigt euforiska nyförälskelsen är helt klart över för min del. Jag sörjer det lite grann. Det gav mig så mycket energi och hopp. Men samtidigt vet jag ju att vårt förhållande bara har rört sig in i en annan fas, som har sina fördelar.

I fredags var vi ute i den göteborgska nöjesnatten med hans arbetskamrater. Jag är medveten om att det är ett steg framåt på seriöshetsskalan att bli introducerad för hans vänner. Hans kompis, som visserligen var ganska full, sa till mig när vi var ensamma att han pratat en hel del om mig på jobbet. På ett sätt som han tydligen aldrig gjort tidigare, om någon annan. Klart jag blir glad av att höra sånt för det ligger säkert viss sanning i det. Men samtidigt känner jag mig fånig, som om jag fortfarande gick i högstadiet och fick höra viskningar om att nån kille gillade mig. Fånig för att innebörden betyder så mycket. För egot.

Tidigt fredag morgon reser jag med flyg till en ny storstad. Det har varit så mycket annat nu denna vår att jag inte riktigt hunnit inse att det är dags nu. Har inte planerat och läst på riktigt lika mycket som jag brukar. Blir nog mer spontanitet denna gång. Längtade mig nästan sjuk de första dagarna i januari när jag bokade. Nu är det redan juni och den här sommaren känns väldigt positiv för att jag har honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback