Louisa

Idag var jag på kafé i Haga och fikade med en vän. Åt god chokladtårta och tittade på folk, inklusive söta bebisar och hundvalpar. Jag berättade om min resa och började minnas saker som liksom fallit i glömska redan efter en vecka hemma. Vi satt ute, på likadana bruna trämöbler som jag har på min uteplats.

Att tänka tankar i sitt eget huvud är en sak. Att säga det man tänker på högt är en helt annan sak. Jag har minskat på den tidigare så stränga censuren. För mig blir det som ett erkännande att säga orden högt och våga stå för dem. Och ibland leder just det till en ny insikt om mig själv. När jag bollar tankar med någon annan.

Har både idag och igår pratat om goda och dåliga egenskaper och erfarenheter. Jag har berättat för dem andra hur mycket relationen med R har påverkat hela min vardag. Hur avslappnad och glad jag känner mig med honom och hur det smittar av sig på allt annat jag gör. Jag har även sagt det till honom, att han får mig att må bra. Men jag tror inte att han riktigt förstår vad jag menar. Men det är inte lätt för honom att veta vad jag syftar på när jag inte har sagt något om åren som har gått innan vi träffades. För det ämnet har ännu inte kommit upp på ett naturligt sätt.

I morgon åker R och jag ned till Skåne på en hastigt planerad utflykt. Vi ska bland annat gå på konsert och sen sova en natt på fint hotell precis i hamnen. Det ska bli så kul att åka iväg tillsammans efter min senaste resa då han inte kunde följa med. Jag ska njuta av vädret, honom, musiken, staden, havet och leva i nuet så mycket det går.

Nu blev det ännu en sen natt här vid datorn. Försöker faktiskt att inte vända på dygnet för mycket då jobbet väntar igen på måndag morgon efter fyra veckor ledigt. Men som vanligt är det svårt eftersom jag är nattmänniska.