Louisa

Jag arbetar fyrtiofyra timmars veckor för att kunna vara ledig varannan fredag. Det är inte värt det. På kvällarna är jag en zombi, för trött för att göra något vettigt. Igår var jag alltså ledig. Jag sov riktigt bra, som en prinsessa, och kände mig som en ny människa sen. Pysslade och gjorde det fint hemma hela eftermiddagen.

Har varit lite osäker på hur jag känner egentligen. Allting har gått så snabbt, vi har inte känt varandra en vecka ens. Igår kväll när han kom hit, med blommor till mig, smälte jag totalt och glömde alla negativa tankar. Jag kan inte minnas att jag någonsin fått blommor av en kille helt spontant. Kanske var det en försenad alla hjärtans dag bukett, jag brydde mig inte om att fråga. Han skickar söta sms när jag jobbar och jag dras till mitt skåp varje rast för att kolla mobilen, förväntansfullt.
Vi myste i soffan och kvällen blev en av de bästa jag haft på länge. Han somnade på min arm igen. Med varsitt täcke gick det mycket lättare att sova. Vi vaknade till vid fyra och då sa han att jag hade satt mig upp käpprätt i sängen och pratat i sömnen förut. Jag log för mig själv för jag är ju sån som sover livligt. Frågade vad jag hade sagt men han mindes inte. Jag har alltid varit lite rädd för att avslöja någon stor hemlighet. När någon annan hör. Det är ju svårt att censurera sig själv i det tillståndet.