Ljust

Alldeles nyss fylldes min kropp av en stor glädje. Det är vardagslyx att få vara ledig en helt vanlig dag. Att få sova till tolv om jag vill och sen ta en lång varm dusch och tvätta håret. Jag sitter i soffan, insvept i badlakanet och klipper tånaglarna och solen skiner in mellan persiennerna. Äter choklad till frukost och njuter verkligen av att inte behöva stressa iväg, som så ofta annars. Och jag hör en gammal låt på radion som förflyttar mig i tiden, till då jag var fjorton femton år och bodde i en annan stad, levde i en annan situation. Och då kommer insikten och med den glädjen, att jag har överlevt en dödlig sjukdom. Jag har tagit mig igenom så mycket och byggt upp ett liv på andra sidan. Det är en stor prestation som jag ofta glömmer bort. Jag kunde ha varit död.

Han ska komma hit ikväll så jag städar och pysslar både för min egen skull och hans. Har blivit lovad massage på ömmande axlar och jag ska njuta av varje minut. Av beröring och värme och närhet. Jag ska ta till vara tiden och strunta i att jag sover dåligt när det är trångt. I natt frös jag så förskräckligt många gånger för allt var fuktigt av svett från drömmarna och då saknade jag honom och hans varma kropp. Trygghet. Jag vaknade säkert tio gånger i natt och drömde fem sex långa mardrömmar om misslyckanden på jobbet och överfall i skumma parker i en okänd stad. Men samtidigt känns det okej för allt är ju relativt och jag är van och det viktigaste är att jag var duktig och gjorde uppehåll från medicinen.

Beskeden kom för någon vecka sen nu så jag har hunnit lugna ned mig och smälta det som varit. Varken mamma eller pappa har cancer. I pappas fall ska man gå vidare med fler undersökningar för att kontrollera närliggande organ men jag är inte speciellt oroad. Det viktigaste är att vi fick reda på svaren innan de reste iväg. De ska vara borta i flera veckor nu och jag ska gå till deras hem ibland och kolla posten och vattna blommorna. Som alla andra gånger. Jag är glad för deras skull, speciellt pappa har drömt om denna resa halva sitt liv. Av olika anledningar har den bara inte blivit av. Jag kommer tänka på dem varje dag och följa med på kartan. De kommer resa till platser där jag aldrig har varit men som också finns på min önskelista.

Jag är ledig, nyduschad och glad. Mitt samvete är rent. Jag kan se glädjen i de små detaljerna i vardagen. Imorgon kväll är vi ett stort gäng som ska gå ut och ha roligt, något som jag har sett fram emot i några veckor. I höstas när vintermörkret kom blev jag så trött och vissa dagar räckte jag bara inte till. Då tänkte jag ofta jag orkar inte mer, söv ned mig nu och väck mig när våren kommer. Och nu är våren här.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Dödlig sjukdom?? Har du ej nämt innan??

2008-04-11 @ 17:11:40
Postat av: Louisa

Du glömde skriva ditt namn. Jo jag har överlevt en riktigt envis sjukdom.

2008-04-12 @ 18:28:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback