Louisa

Idag var ingen bra dag. Hade sovit helt okej och kände mig pigg. Men sen när vi började jobba och en massa saker strulade. Då kände jag mig så låg och den känslan satt i hela dagen. Jag kände mig osocial, men inte besvärad av de andras närvaro. Men jag kände inte för att prata, bara arbeta under tystnad och tänka. Det blir så ibland. Ett steg tillbaka. Som vanligt sa min handledare att det hade gått jättebra men jag kunde inte hålla med. Jag tyckte att jag hade kunnat göra saker bättre. Hon suckade åt mina överkrav. Jag kände mig patetisk som redan under helgen glömt bort det vi pratade om i fredags. Hon är bra på att peppa mig men jag förstår ju att jag inte kan leva på det i fortsättningen. Jag måste börja förstå och tro på själv att jag är bra. Varför är det så svårt.

Var inte alls nöjd med min koncentration under dagen. I alla fall när jag stod sysslolös någon minut. Då vandrade tankarna iväg. Har sett en lägenhet och det känns som om det kanske kan bli något denna gång. Men samtidigt är jag så rädd för att ta fel beslut. Tänk om jag ångrar mig. Det handlar om så stora pengar nu och det hem jag lämnar. Jag är plågsamt medveten om alla de andra som delar min dröm. Vi som armbågat varandra i ryggen under visningarna på den populäraste gatan. Ibland känns det hopplöst.

Köpte en fin vinterjacka i lördags och idag när jag hade den på riktigt för första gången var det så klart tio plusgrader och jag blev för varm på eftermiddagen när jag åkte hem. Jag vill ha kyla nu, så jag får känna hur gosig den är. Var så glad när jag hittade den. Har letat i flera veckor i alla tänkbara affärer och temperaturen har bara sjunkit. Men så såg jag den och det var kärlek vid första ögonkastet. Små saker kan göra mig glad. Ofta.