Louisa

Jag hörde en intressant sak på nyheterna idag. En amerikansk lyckoforskare var i stan för nån konferens. Han sa att rent statistiskt är extroverta människor ofta lyckligare än introverta. Personligheten är något man föds med. Ja men, sa reportern, vad ska man göra då om man är introvert? Forskaren svarade att en introvert person inte ska försöka leva som en extrovert, det blir bara fel då. Vill man stanna hemma och ligga på soffan med en bok så ska man göra det, menade han. Låter ju bra. En annan sak som forskningen har visat är att det är vårt jobb, familjen och relationer som är de faktorer som betyder mest för vår lycka, inte materiella ting. En ny fin bil eller stor Tv gör oss bara lyckliga för stunden.
Det mesta som han sa träffade helt rätt i mig. Har alltid vetat att jag är en typisk introvert person. Ingenting är helt svart eller vitt, jag vet. Men i perioder har jag försökt leva som en extrovert och ett tag har det fungerat men sen har jag inte orkat längre och det har lett till att jag känt mig misslyckad. Som inte kan vara lika social och energifylld som vissa andra. Det går så lätt för dem. Utan ansträngning. Och jag vill alltid mer än vad jag orkar. Inser väl igen att jag borde sluta låtsas och acceptera den jag är. Hur jag är. Kommer aldrig kunna ändra på de grundläggande dragen. Och jag känner tydligt, speciellt när jag har varit ute och rest, att relationerna till andra människor är det viktigaste jag har.