Tid & framtid
Vissa datum förstås, känns lite mer än andra. Ella fyllde sju år idag. Saknaden känns inte lika knivskarp nu som den gjorde i början. Ett stort öppet sår, länge efter att vi skilts åt. Ett tomrum som jag försökte fylla med så mycket annat, destruktivt. Hon var mitt allt ett tag när jag försökte hitta en balans i en ny miljö, i ett nytt liv.
Veckorna går så snabbt, alla pratar om julen. Jag funderar en del kring det här med att bli äldre. Ibland är det skönt att tiden går, ibland vill jag att den ska stanna upp. Upplever just nu att nästan allting på ett eller annat sätt kretsar kring mitt jobb. Vill inte riktigt ha det så. Vill ha ett vanligt liv också. Men jag spenderar mer av min vakna tid där än vad jag är ledig. Under veckorna. Nio timmar på helspänn, fokuserad, nästan alla har cancer. Sen fem timmar hemma, ganska energilös och med magkatarront, innan jag måste lägga mig. Och varje varje natt drömmer jag om jobbet. Fortfarande. Jag drömmer att jag arbetar, precis med det jag gör om dagarna. Samma rörelser. Samma problematik och funderingar. I drömmarna möter jag också tragiska livsöden och så vaknar jag före sex på morgonen och det känns inte som om jag har sovit då. Utan arbetat. I framtiden vill jag inte ha det så här, att leva för jobbet. Jag kommer bli sjuk.
Nej allt känns inte negativt. Mitt självförtroende är relativt bra sen i helgen. Jag går rakryggad och kan prata avslappnat även med dem som är nya för mig. Jag kan le vänligt utan att det är tillgjort. Bara det är ju faktiskt en stor grej. Fick reda på häromdagen att jag ska få gå på handledning, i en grupp för oss som är nya. Jag ser fram emot det även om jag vet att jag kommer censurera mig själv hårt. Under min förra utbildning hade vi handledning en gång varannan vecka och det var riktigt givande. Att få prata med andra i samma situation. Vi hade så många gemensamma rädslor.