Kryp

Jag tittar på Mitt i naturen för första gången på flera år. Åh barndomsnostalgi. Blev uppfödd på naturprogram och Vetenskapens värld. Innan andra intressen tog över. En vacker tittarvideo på två skogsmöss som klättrar i träden helt obehindrat. Så vackert, som en dans, hoppar de från gren till gren. Och dem vet inte att dem är studerade, på avstånd. Små morrhår, små hamstertassar. Rävar, björnar, ulliga gulliga ungar. Men, också insekter. Minns nu, hur jag tyckte det var äckligt redan då. Småkryp ute och inne. På huden. Det börjar klia i mitt hår nu i soffan. Ser mig om av ren reflex, kryper något på armstödet? Insekter, som är vackra på ovansidan. Lockande färger och mönster. Men under skalet. Jag minns en mardröm som jag hade när jag var elva tolv år. Jag var tvungen att kliva över ett oändligt hav av skalbaggar som saknade skal. Värre än en skräckfilm. Värre än alla påhittade monster, är insekter, som kravlar under huden. Minns att jag undvek Tv-bilder, halvblundade bakom skyddande fingrar, väntade tills sekvensen var över. Tills de zoomat ut. Men mardrömmar är svårare att skydda sig mot. Under resan, när jag tände lampan en natt, när jag var sjuk. Och såg de svarta små, springa över golvet, i ficklampans sken. Flera än jag kunde räkna. Ett hotellrum, ute på landet. Fuktiga grönskande landskap. Centimeterstora springor mellan tröskel och dörr. Trasigt myggnät i fönstret. Kunde omöjligen göra något åt situationen just då. Lampan tänd och somnade väl av utmattning tillslut. Så många drömmar då och inbillningar om insekterna. Och senare sprang de över kudden. Jag vaknade av att de sprang i min säng och morgonljuset kom inte snabbt nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback