Louisa

Dumma tankar, smyger sig på som en ilning under vinterjackan, när jag möter omvärlden i ett knökfullt köpcentrum i reatider. Det är inte det att alla har vassa armbågar, kön är lång eller att provrummets ljus är obarmhärtigt och kallt. Utan att alla andra går tillsammans. Hör ihop två och två. Bästa vänner ler mot varandra med tunga kassar och det unga paret hand i hand, nyförälskade på väg till bion. Påminner så mycket om det jag en gång hade och nu saknar. Ett sorts utanförskap, varför duger inte jag?

Tack och lov att jag ska jobba imorgon, komma bort från dessa fyra vita väggar. Trött på julmat, chokladaskar, gråväder och mardrömmar. Längtar efter nya intryck, välkända ansikten, blod och bandage. Jobbet som trygghet kanske, för där har vi alla våra bestämda platser, roller. Och identitet.