Julkänslor
Kan inte låta bli att jämföra med hur det var när jag var liten. Förväntan, glädje, mys, hemlighetsfulla föräldrar, gröt, dofter, finkläder. Den röda julstrumpan utanför min sovrumsdörr. Vaknade alltid tidigt på julaftonsmorgon, upprymd och pirrig i kroppen. Jag minns alla jular som vita, snön var en självklarhet och vi bodde nära skogen med riktigt höga tjocka granar. Alla träden pudrade i vitt. Rådjuren hoppade över staketet och in på tomten, lämnade spår. Röken ur grannens skorsten, vedträn prydligt staplade utanför. Våran gata var hela min värld och min bästa vän bodde två hus bort. Hon fyllde år på julafton, fick dubbla omgångar paket. Jag var kanske lite avundsjuk.
Julen är lite vemod, tankar om familj och vänner. Tid att reflektera, minnas. Sorgligt på något vis att komma in i det nystädade köket nu och se allting för sista gången. Ljusstaken i fönstret, den röda duken med glittertråd, en sakta roterande kula hängandes från lampan. Tillrättalagt som när man ska resa bort och vara borta länge. Ett avslut. Avsked?
Jag vill ju flytta men ändå inte och alla de gånger jag är vaken och ser ut. När allt är stilla, husen mörka, alla slumrar, har stängt om sig. Den kompakta tystnaden utanför och i mina rum. Det är omställningen jag är rädd för, att förlora tryggheten. Jag har bott här i sju år, har svårt att föreställa mig något annat. Men jag tror att det är sista julen här nu.
Jag har skapat en egen tradition. Varje natt mot julafton tar jag fram tomteboken från sin plats i hyllan. Jag läser orden som jag en gång kunde utantill. Ler igenkännande åt bilderna. Nostalgi. Tror att mamma eller pappa läste för mig ur boken när jag var liten. Vet att dem i alla fall tycker mycket om den, speciellt mamma. Jag ska spara den, har sparat den, till mina barn. Jag tänker sitta med någon liten i knät och läsa om tomten, i framtiden.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Tomten av Viktor Rydberg med bilder av Harald Wiberg
Julen är lite vemod, tankar om familj och vänner. Tid att reflektera, minnas. Sorgligt på något vis att komma in i det nystädade köket nu och se allting för sista gången. Ljusstaken i fönstret, den röda duken med glittertråd, en sakta roterande kula hängandes från lampan. Tillrättalagt som när man ska resa bort och vara borta länge. Ett avslut. Avsked?
Jag vill ju flytta men ändå inte och alla de gånger jag är vaken och ser ut. När allt är stilla, husen mörka, alla slumrar, har stängt om sig. Den kompakta tystnaden utanför och i mina rum. Det är omställningen jag är rädd för, att förlora tryggheten. Jag har bott här i sju år, har svårt att föreställa mig något annat. Men jag tror att det är sista julen här nu.
Jag har skapat en egen tradition. Varje natt mot julafton tar jag fram tomteboken från sin plats i hyllan. Jag läser orden som jag en gång kunde utantill. Ler igenkännande åt bilderna. Nostalgi. Tror att mamma eller pappa läste för mig ur boken när jag var liten. Vet att dem i alla fall tycker mycket om den, speciellt mamma. Jag ska spara den, har sparat den, till mina barn. Jag tänker sitta med någon liten i knät och läsa om tomten, i framtiden.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Tomten av Viktor Rydberg med bilder av Harald Wiberg
Kommentarer
Postat av: Robban
*julkramar*
Postat av: Louisa
Stor kram tillbaka R. Hoppas du får en bra dag.
Postat av: Vimbai
Tack vännen :) Har haft det trevligt hittills tack. Ska till mormor o träffa lite släktingar imorgon.. idag. Hoppas du har det jättebra, roligt och avslappnat. Kram!
Trackback