Louisa

Jag sover riktigt tungt, kanske en lättnad i kroppen när de sista dagarna är över. Vaknar inte varje timme men fryser ibland och kurar ihop mig, drar i täcket, masserar huden över benen. Fryser tillslut för mycket för att kunna låtsas sova vidare. En välkänd situation med sängen full av nattsvett efter drömmarna. Halvvaken blundandes bestämmer jag mig för att jag måste duscha av mig det klibbiga som omger mig. Men klockan visar bara noll sex noll noll. Den tid då jag brukar vara vaken, äta frukost, klä på mig, gå till jobbet. Kroppen känner på sig tror jag.
Kliver ur sängen och hänger upp genomblött nattlinne över en stol. Granskar lakanen, stora fläckar. Nattsvetten. Inte sån svett som kommer från armhålan och luktar illa utan en sorts vattenånga som alstras ur alla porer under täcket. En klibbig hinna över hela kroppen. Motvilligt byter jag lakan i sängen, kan omöjligen vrida och vända täcket med så stora fläckar. Fryser naken men vill inte duscha vid denna tid, trodde det var förmiddag. Lördag nu och området alldeles tyst ute och inne. Magen kurrar, missnöjd efter en kväll med hostmedicin, värktabletter, varm choklad och glass. Halvvaken och lite manisk går jag genom rummen och känner på ytterdörren. Har inte gått i sömnen i natt. Klär på mig torra nattkläder, långärmat, tjocka strumpor, har alltid flera ombyten i reserv.
Somnar åter ganska snabbt och drömmer om konserter, svartvita fotografier av en motorväg och hjärtmedicin som jag inte vet varför jag äter. Jag organiserar i en låda, skriver i min dagbok, gör listor men pennan (min favorit) fungerar inte och bokstäverna blir bara kladd. Vaknar på eftermiddagen, i svettiga lakan och tröja men nu ska jag gå upp och duscha så jag behöver inte vara arg på mig själv. Det är fortfarande mörkt ute men är det nu det vänder mot ljuset?