Löftet
Saknar Amsterdam ganska ofta. Önskar att det fanns ett sätt att kombinera två livsstilar. Önskar att jag halva tiden var här hemma och jobbade och halva tiden reste runt i världen och upplevde nya saker. Nya möten.
Klättrade över klipporna idag i soldiset och tänkte plötsligt på Indien och hur de brände de döda vid Ganges strand. Man fick inte ta kort på brasorna men man fick gärna sitta och titta på ceremonin och det gjorde jag. Fler gånger under dagarna i Varanasi, den heliga staden. Det finns så mycket som jag vill berätta om den resan, fortfarande. Men det är svårt att sätta ord på allting. Det känns som om jag inte kan göra det rättvisa. Jag är rädd att förstöra det genom att säga eller skriva fel saker. Men jag tänker ofta på Indien. När jag går i mataffären och beskådar det överflöd som vi lever i. Hur vi jagar de senaste tränderna i köpcentrumet och skryter om dyra designerväskor på modebloggar. Vi fyller våra liv med de senaste teknikprylarna. Fyller ett tomrum med något.
När jag återvände hem efter de två månaderna lovade jag mig själv att vara tacksam för det lilla. Och det har jag, blivit så mycket bättre på sen dess. Så jag har hållit mitt löfte men ändå känner jag ibland att jag kanske fortfarande låtsas för mycket. Och inte riktigt lever. Utan bara försöker passa in och försöker visa mig från den perfekta sidan. Jag vet inte om jag är speciellt lycklig när jag reser men jag längtar ofta efter det. Och minns så mycket av det som varit. Det känns som om jag inte kan få nog. Känner mig ständigt jagad att se mer. En sorts nyfikenhet som aldrig blir tillfredsställd. Som längtan efter att se mer av människokroppens inre.
Jag saknar både Berlin och Amsterdam, men mest den senare och kanalerna på kvällarna. Två städer som jag föll för. Var vid rätt plats vid rätt tillfälle i livet. Det är inte ofta det sker. Men denna sommar har varit speciell. Det är fredag kväll nu och det börjar mörkna för hösten närmar sig. Jag måste gå upp innan soluppgången imorgon så sängen väntar om bara någon timme. Och det är då längtan kommer efter det där andra livet. Vad gör dem nu där i staden, i baren, vid kanalen? Hur känns det i luften när det blir höst i Amsterdam? Jag vill veta och jag vill återvända för jag blev liksom förälskad i något där. Och nu känner jag mig inte hel.
Klättrade över klipporna idag i soldiset och tänkte plötsligt på Indien och hur de brände de döda vid Ganges strand. Man fick inte ta kort på brasorna men man fick gärna sitta och titta på ceremonin och det gjorde jag. Fler gånger under dagarna i Varanasi, den heliga staden. Det finns så mycket som jag vill berätta om den resan, fortfarande. Men det är svårt att sätta ord på allting. Det känns som om jag inte kan göra det rättvisa. Jag är rädd att förstöra det genom att säga eller skriva fel saker. Men jag tänker ofta på Indien. När jag går i mataffären och beskådar det överflöd som vi lever i. Hur vi jagar de senaste tränderna i köpcentrumet och skryter om dyra designerväskor på modebloggar. Vi fyller våra liv med de senaste teknikprylarna. Fyller ett tomrum med något.
När jag återvände hem efter de två månaderna lovade jag mig själv att vara tacksam för det lilla. Och det har jag, blivit så mycket bättre på sen dess. Så jag har hållit mitt löfte men ändå känner jag ibland att jag kanske fortfarande låtsas för mycket. Och inte riktigt lever. Utan bara försöker passa in och försöker visa mig från den perfekta sidan. Jag vet inte om jag är speciellt lycklig när jag reser men jag längtar ofta efter det. Och minns så mycket av det som varit. Det känns som om jag inte kan få nog. Känner mig ständigt jagad att se mer. En sorts nyfikenhet som aldrig blir tillfredsställd. Som längtan efter att se mer av människokroppens inre.
Jag saknar både Berlin och Amsterdam, men mest den senare och kanalerna på kvällarna. Två städer som jag föll för. Var vid rätt plats vid rätt tillfälle i livet. Det är inte ofta det sker. Men denna sommar har varit speciell. Det är fredag kväll nu och det börjar mörkna för hösten närmar sig. Jag måste gå upp innan soluppgången imorgon så sängen väntar om bara någon timme. Och det är då längtan kommer efter det där andra livet. Vad gör dem nu där i staden, i baren, vid kanalen? Hur känns det i luften när det blir höst i Amsterdam? Jag vill veta och jag vill återvända för jag blev liksom förälskad i något där. Och nu känner jag mig inte hel.
Kommentarer
Trackback