Louisa

Var ledig idag och hade gärna sovit till tolv men jag hade fått en svårfångad läkartid och gick alltså upp före sju för att vara på plats vid åtta. Det var inte mycket fok på gatorna i stan så dags. Några stycken som cyklade eller gick till jobbet. Men i vanliga fall har vi på sjukhuset redan hunnit arbeta en timme och en kvart vid den tiden.

Har alltid en gnagande rädsla i maggropen varje gång jag ska till henne. Är rädd att hon ska säga nu räcker det, nu tänker jag inte skriva ut fler, nu måste du sluta. Men hon sa inte det denna gång heller. Och jag tycker om henne så mycket för det. Har gått där i fem sex år och vi känner liksom varandra nu. Pratar ofta om våra yrken. Hon kallar mig kollega vilket jag ofta har lite svårt för.
Hon blev inte arg för att jag höjt dosen på egen hand. Jag inflikade att jag har läst i FASS att det ju är normaldos. Hon log för sig själv och sa jag kan tänka mig att du har läst i FASS. Jag bläddrar i den tjocka boken flera gånger dagligen. Måste det genom jobbet. Klart jag också slår upp och kollar mina egna mediciner. Klart att jag har gjort det i tio år sen den första gången. Hon förstår mig som ingen läkare tidigare har gjort. Och förstående läkare växer inte på träd. Enligt egen erfarenhet iaf.

Affärena hade inte öppnat så tidigt. Köpcentrumet  var nära på helt öde kvart i nio en onsdag. Endast några tiggare som jag kände igen. Några burkletare och tyska backpackers med stora sjuttifemliters ryggsäckar, på väg till centralstationen. Inne på Apoteket var det ingen kö. På eftermiddagarna är det ofta trettio nummer före. På måndagar fyrtio. Tog bara ut en förpackning, dock en storlek större än tidigare. Blev negativt överraskad när kvittot visade 1200 kronor. Kan inte minnas att jag någonsin betalat så mycket för ett enda uttag. En enda ask. Min rabatt hade tydligen gått ut. Tur att jag hade pengar på visakortet.

Klockan var nio och jag längtade hem till sängen men hade andra tider att passa. Senare. Klädaffärerna var stängda. Regnmolnen började komma på himlen. Några turister lunkade här och där. Tidigt ute som jag var så många gånger. Liksom rastlösa och måste utnyttja varje minut? Lukten av sopor ibland, tänker på Indien då. Gränderna med kastad blast från grönsaker och kospillning i små vattenpölar. Varma bussavgaser mot mina bara ben när jag går längs gatan, tänker på New York. Lockande bakelser bakom glasfönstret vid bageriet. Hade enorm abstinens i fredags på jobbet, efter chokladcroissanterna som jag njöt av varje dag i Amsterdam. Det lilla bageriet med den trevliga tjejen, nära där jag bodde. Min morgonritual. Det var en månad sen nu men jag kan ännu känna smaken i munnen. Jag drömde om dem en natt för inte så länge sen.
Tog några foton nere vid hamnen. Mest för att tiden gick så sakta, inte för att jag var inspirerad. Men jag satt där nere vid vattnet och en stor svan simmade förbi alldeles nära och helt orädd. Den såg ut som en sagobokssvan. En sån som ett barn kan rida bakpå. Respektingivande. Patrullerande längs kajen.

Blodprov sen och drop-in klippning på ett ställe där jag varit förut. Hamnade hos en trevlig ung tjej och hon pratade på och för första gången någonsin kände jag mig inte besvärad. Har alltid haft småångest för att gå till frissan och behöva sitta framför skoningslösa speglar och tvingas vara social eller ha dåligt samvete för att jag vill läsa en skvallertidning och vara tyst. Men idag gick det så bra och vi pratade om semester och hon frågade vad jag jobbade med och allting kändes bara så okej. Och mitt hår blev riktigt bra.
Det roliga var att jag frågade henne medan hon höll på att klippa är det någon speciell frisyr som är inne just nu? Och hon svarade eftertänksamt ja, den du har är det. Aldrig trodde jag att jag var så hipp!

Kom hem vid lunchtid och tänkte sova middag men hann inte då jag var tvungen att åka iväg på andra ärenden här hemma. Min DVD är trasig. Har fått installera min gamla video som känns helt stenålders nu när jag inte använt den på ett halvår. Det går snabbt att ändra uppfattning. Har ju klarat mig utan DVD i tjugofem år...
Märker att man kan få väldigt mycket gjort när man går upp tidigt. Det har varit en ovanligt produktiv ledig dag. Men nästa gång jag är ledig, på måndag, tänker jag minsann sova riktigt länge.



Börshuset från 1894 på Gustav Adolfs torg