Helig mark
Jag vet inte varför det känns så konstigt att gå runt där när ingen är hemma. Varför det känns som om jag gör något förbjudet. Som om jag rör mig på helig mark. För stillheten är så kompakt. Allting är undanplockat. Städat. Alla ytor står tomma. Persiennerna vinklade. Tystnaden. Så främmande. Förbjudna tankar. Tänk om dem aldrig återvänder?
Den kvava luften. Dem känns så närvarande här i rummen men ändå så långt borta. Jag påminns om i somras, när jag också var här. När dem var borta. Bara en vecka då. Nu längre. Och mer fjärran. Jag avundas deras äventyr men inte vägen dit. Försöker att inte tänka på alla detaljer. Hur det känns i kroppen efter tio timmars flygresa. Och den oundvikliga sömnbristen blandad med stor förväntan. Jag både vill och inte vill. Vara där.