Citron
Jag läser modebloggar och äter choklad. Det är så jag kopplar av nu för tiden, läser bloggar om mode, kändisar och cancer och blir hög av socker. Men jag skriver inte själv längre. Saknar ord. Saknar inspiration. Ordförrådet har möjligen krympt. Fotograferar inte heller. Sällan. Saknar.
Jag packar upp en resväska i köket med skrapmärken från bagagehanteringen på flygplatsen. Hjulen har rullat på smutsiga storstadsgator, förra året och nu. Genom vattenpölar och över intrampat tuggummi. I mitt huvud packar jag redan för nästa resa, förbereder mig mentalt. Jag älskar att göra så. Drömma. Planera. Fantisera. På golvet bredvid sängen ligger Asienboken uppslagen. Jag vill se Angkor Wat.
Jag ska jobba midsommarhelgen. Det känns okej, ska bli halvdåligt väder tror jag och det är inte många veckor kvar till semestern. På jobbet är det mycket stress och kan man inte hantera det blir man sjuk. Vi ska producera, inte vårda. Varje minut registreras i datorprogrammen och blir bytestiden för lång är det någon som har klantat sig. Önskar att det fanns möjlighet att få vara ny, att hinna prata i ett par minuter med patienten och hinna läsa journalen innan kirurgen kastar sig över kniven.
R och jag var i Berlin i veckan. Det regnade en dag och jag var halvförkyld alla dagar men det blev en bra resa ändå. Jag tycker verkligen om Berlin, blandningen av gamla och nya byggnader. Klumpigt och mjukt på samma gång. Vi promenerade mycket, jag visade honom alla obligatoriska turistställen. Vi åt lunch och middag på riktiga restauranger (inte snabbmat), satt och tittade på folk, tog ett par drinkar i baren på kvällen. Vi var unga och fria och kära. Det var en jättebra resa.
En annan grej. Mamma och pappa köpte en ny Volvo. Dem hämtade den på måndagen. Försäljaren var så gullig, bilen var typ övertäckt med en stor rosett när dem skulle hämta den och bredvid stod en blomma. På tisdagen lämnade dem in bilen på lackkonservering som ska skydda lacken i ett par år, det kostar ett par tusen. Dem hämtade bilen därifrån på onsdagen och på torsdagen blev bilen påkörd av en grävskopa. Glas, metall, lack, elledningar, bärande balkar, allt blev ihopknycklat på ena sidan. Så nu är bilen på verkstan, det tar tre veckor ungefär att få den lagad och kommer kosta sjuttio åttio tusen. Inte för mina föräldrar utan för försäkringsbolaget och dem som körde på bilen. I två dygn hann dem ha sin nya bil och mannen som tog emot den skadad på Volvo sa att det var synd att den inte hade gått sönder lite, lite till för då hade dem fått en helt ny bil direkt. Ja ja, ingen blev skadad i alla fall.
Det ligger en citron i kylskåpet som jag ska skrubba badkaret med. Någon dag. 
Två av mina foton från Berlin sommaren 2007.