Louisa

Igår hände det som jag väntat på i över ett halvår. Plötsligt kände jag både längtan och motivation efter att börja motionera igen. Att verkligen ta hand om kroppen, få bra kondition igen, komma hem svettig och öm i musklerna. Idag tog jag första steget och var ute på en timmes rask promenad i mina löparskor som har helt underbar stötdämpning. Trots den hårda asfalten känns det som att sväva på moln.
Jag har till och med börjat fundera på att cykla till jobbet nu när mitt busskort ändå har gått ut. Har gjort det ett par gånger och det tar 20-25 minuter men det värsta är att vägen är så tråkig, just den biten. Och tanken på att sätta sig på en cykel klockan 06:45 är inte helt lockande. Jag är ju alltid morgontrött. Vet inte om jag ska våga testa ändå efter semestern. Blev åter igen inspirerad nu när jag var i Amsterdam där verkligen alla cyklar överallt och de bara flyger fram över smala ojämna gator och det ger mig sånna frihetskänslor. Saknade min egen cykel när jag var där.

Idag såg jag en stund på orienterings VM från Tjeckien. Nostalgi för mig, för när jag var yngre älskade jag verkligen orienteringen varje höst när vi hade det i skolan. För det är ju den perfekta kombinationen av att läsa karta, springa och vara i skogen. Jag vann tävlingarna i högstadiet tre år i rad och funderade på att börja träna på allvar. Men det fanns ingen orienteringsklubb i närheten och tillslut tog andra intressen över. Jag ångrar det idag, när jag ser de vuxna elitidrottarna fokuserade bland blåbärsrisen. Inte för att jag tror att jag skulle börjat tävla utan för att det verkar så himla kul!