Louisa

I natt var jag uppe och stökade. Minns att jag gick in i både köket och vardagsrummet, klockan var runt halv två. Jag minns faktiskt att jag tänkte på att röra mig långsamt så att jag inte skulle vakna till helt. Så att jag lättare skulle falla i sömn igen. Jag hängde upp ett antal tröjor över möblerna innan jag gick och la mig. Den brutala väckarklockan ringde före sex. Vaknade något förvirrad mitt i en dröm. En av de värsta drömmarna på flera månader tyvärr. Väl uppe såg jag spåren av min nattliga aktivitet. Kläder hade jag hängt både över soffan och stolarna. Mindes ju lite halvt att jag varit uppe men kändes ändå som om det var någon annan som gjort det. 

Åtta veckor kändes så enormt länge när jag började. Nu har redan halva tiden gått och jag tycker inte att jag har hunnit gå igenom speciellt mycket av det som står på måstelistan. Stressad över det. Alla krav, allvaret, nu är det på riktigt. På riktigt. Matas med information hela dagarna. Står fokuserad, intresserad, aktiverad. När jag kommer hem från jobbet är jag fullständigt slut. Sover ibland middag, försöker lägga mig tidigare. Men morgonarna blir allt mörkare trots att jag går upp vid samma tid varje dag. Det gör mig också trött. Men jag antar att det är att okej att vara trött just nu. Det är en intensiv period.