Förrädaren

Sovit länge, dock inte speciellt gott. Men det är söndag och jag är ledig och det blir lång tidningsläsarfrukost i köket i slappa sköna myskläder. Solen skiner utanför och jag tittar ut på grönskan. Det känns som den sista fina helgen innan hösten börjar. Jag har till och med vevat ned markiserna för att slippa hettan. Jag ser mig omkring i rummen och tänker varför skulle jag någonsin vilja lämna allt detta? Varför skulle jag vilja flytta härifrån? De nymålade väggarna, det vackra parkettgolvet. Kaklet i badrummet som jag fått välja helt själv och det söta rundade glänsande handfatet. Alla små detaljer och positiva minnen från detta hem. I sju år. Men så inser jag att jag sitter där med bostadsbilagan i händerna, som en förrädare. Och jag drömmer ju allt oftare om något större, någon annanstans. Spetsar öronen vid A-ekonomi och har bokat in två nya visningar i kommande vecka. Men samtidigt en saknad inom mig redan nu. En känsla av att det här kanske blir sista hösten här och att jag måste ta vara på tiden och njuta. Av tystnade utanför. En stilla söndagseftermiddag. Och alla de nätter när jag är vaken, skrivandes vid datorn, ibland till gryningen. När alla andra sover men min hjärna bara spinner vidare, utan hejd. Närheten till havet och jag lovar mig själv att gå dit oftare nu den sista tiden. För att jag kan. För att jag kommer ångra mig sen. Men allting har ju sin tid, påminner jag mig själv om. Jag ska försöka leva här och nu.

Kommentarer
Postat av: Robban

Havet finns alltid där...

2007-09-09 @ 21:21:45
Postat av: Louisa

Jo men antagligen inte så nära sen som det är nu.

2007-09-09 @ 22:36:12
Postat av: Robban

Nära havet vill jag bo. *nynnar* :)

2007-09-09 @ 22:40:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback