Barnet

Tankarna kommer alltid när jag ska sova. När lamporna i rummen släcks en efter en. När ljuden från datorn eller Tvn upphör och allting blir tyst. Då blir det så tydligt, att jag är ensam med mig själv. Då väntar bara timmarna i mörkret innan nästa morgon börjar och jag undrar alltid vad natten kommer erbjuda. Lugn och avslappning. Eller kallsvettig terror.

Försöker att inte vara för sträng mot mig själv. Jag behöver inte vara perfekt och felfri. Alla dagar i skolan kommer inte bli helt lyckade men det räcker kanske att åtta av tio ändå är godkända nu för tiden. Mycket bättre än för några år sen. Jag borde vara nöjd. Sluta sträva efter det där perfekta, en illusion som ändå inte finns. Men ibland glömmer jag och andras kommentarer, andras blickar får mig att sjunka så lågt och jag känner mig mindre värd. Dem förstår inte att mitt självförtroende tidvis är så oerhört skört för jag tror att jag döljer det ganska väl. Vill ju inte att någon ska se mig som misslyckad även om jag känner mig det.


Jag försöker se det positiva också. Som siffrorna på vågen idag. Den drömlösa sömnen som jag hade en natt i förra veckan. Att sitta i klassrummet och se träden i skiftande färger nu om våren. Jag längtar efter att en regnfri dag gå ut i skogen eller parken med min kamera och försöka fånga det vackra. Vill köra bil sent om natten, färdas på stadens tomma leder ensam i bilen med bra musik. Vakna helt avslappnad, äta frukost och läsa morgontidningen utan stress. Smaken av kallt vatten efter en lång promenad.

Bekantade mig med en underbar liten pojke idag. Tre veckor gammal, sov mest hela tiden och hans små händer ryckte lite i drömmen, som en hunds tassar. Hans hud var blek och slät och hans totala avslappning förtrollade mig. Våra röster var stundtals många och höga men han bara sov vidare som om inget i världen kunde störa honom. Det såg så oerhört skönt ut. Tänk att vara så liten och inte behöva bry sig om vad som händer i världen, sa en klasskamrat när vi hänförda stod runt barnvagnen och beundrade honom där han låg med slutna ögon. Jag log för mig själv och nickade medhållande. Det var faktiskt bara ett par dagar sen jag tog en titt i ett fotoalbum och såg bilder på mig själv som nyfödd. Bilder när jag är ett par månader gammal och krälar runt på en filt och lyckas lyfta på huvudet. Det är verkligen svårt att förstå att vi alla har varit så där små en gång i tiden. Det är lätt att önska sig tillbaka till den tiden, när det mesta var varmt och gott. När ansvar och bekymmer var okända begrepp.

 (Klicka för större bild. Från Getty Images.)


Kommentarer
Postat av: Robban

Dom är väldigt söta när dom sover...

2007-05-13 @ 18:03:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback