Louisa

Natt mot ny månad. Tiden går. Årstiderna växlar. Vissa saker förändras och vissa saker står fast. Jag gör framsteg ibland men möter också hinder på vägen. Kanske är mina förväntningar lite för höga. På mig själv.  Kanske förväntar jag mig ett mirakel. Nu när jag för första gången har fått en liten hjälp på vägen. Och det har tänt ett stort hopp. Jag vill inte att det ska dö. Vill aldrig återvända till de mörkaste stunderna. Ibland tror jag att det värsta ligger bakom mig. Men kanske har jag det svåraste kvar.