Louisa

Står vid spisen och steker ägg. Tänker på att mitt arbete i operationssalen på vissa sätt liknar matlagning. Förberedelser, tillagning, efterarbete. Det är något i själva rörelserna som jag känner igen. Försöker få upp en liten bit äggskal från koppen. Med gaffeln är den svår att få tag i. Hal. Jag hade behövt den där pincetten som vi använde för ett par timmar sen. Ewald. Med den hade det varit så enkelt. Önskar att jag kunde öppna en kökslåda och se dem ligga där. Instrumenten. Fem olika pincetter, saxar i varierande storlekar, peanger och hakar. Yrkesskadad kallas det nog. Eller hängiven.

Toppen för övrigt att det sista som hände idag var att jag fick en mindre utskällning av en kirurg som var på dåligt humör. Jag förtjänade det delvis. Inte utskällningen men kanske en tillrättavisning. För det var ju mitt fel att patienten som jag hade talat med först sa att han ville träffa doktorn och ställa frågor. Men när jag ringt efter doktorn och han kom ned hade patienten ändrat sig. Så det är mitt fel, att jag inte är tankeläsare. Att jag bara försäkrade mig två gånger i stället för tre innan jag tog upp kirurgens dyrbara tid.

Nu är det helg och då är jag ledig och det är tur att jag inte är en sån som går hem och ältar mina misstag för då skulle jag kanske få svårt att somna ikväll och vakna svettig i natt av dåligt-samvete-drömmar om praktiken och även tänka på mina misstag halva nästa dag. Tur att jag inte är sån.