De döende

Jag sommarjobbar på en avdelning nu. I höst ska jag börja mitt "riktiga" jobb. Att vara ny igen har gått bättre än väntat. Har vanan inne efter all praktik men det känns alltid lite nervöst. Jag har blivit väl bemött och fått hela två dagars bredvidgång (det normala är två, tre veckor) och mitt självförtroende har inte vacklat allt för mycket. Saker som jag var orolig att jag glömt bort känns helt naturligt nu. Det är väldigt skönt.

Det är mest äldre patienter där jag jobbar nu men med många olika diagnoser och problem. Flera av dem som jag har lärt känna har cancer. Dem är döende. Har metastaser i hjärnan, inre organ och lymfkörtlarna. Går inte att rädda, bara lindra smärtan och andra symtom. De två tidigare somrarna har jag också haft hand om flera cancerpatienter och hur hemskt det än låter känns det som om jag har vant mig nu. Vid att inte alla patienter går att rädda. Det gör att jag har lättare att fokusera på den vård som jag faktiskt kan ge. Att försöka göra den sista tiden så bra som möjligt för patienten.

Vissa tillfällen är sådana som jag vet att jag kommer att minnas lång tid framöver. Som när jag fick hjälpa en äldre patient och dennes livskamrat att fylla i en ansökan till Hospice. Det var första gången för mig. Dem hade fått en kort information av läkaren att cancern var spridd i hela kroppen och ostoppbar. Naturligtvis tar sådan information ett tag att sjunka in. Så det var jag som fick ta emot många av deras frågor efteråt. Ett par som har levt ihop i femtio år. Det är klart att det är svårt att förstå att den ena kommer att dö. Kanske vill man inte förstå. Inte få den brutala sanningen kastad rakt i ansiktet. Kanske kommer insikten i små doser.

Men det känns bra att kunna hjälpa och jag är inte alls lika rädd som jag varit förut. Rädd för att prata om det svåra eller rädd för att säga fel saker. Tystnaden skrämmer mig inte heller som förut. Jag undviker inte att gå in på en sal där en svårt sjuk patient ligger. Jag märker att min närvaro har en positiv inverkan. För det är äkta, det jag gör.

Jag kommer att minnas kvinnan som hade balansproblem på grund av metastaser i hjärnan. Alla rörelser var skakiga och ansträngande. Jag gick långsamt bredvid henne i korridoren. Hon hade ett stadigt grepp om min arm. Och jag var stressad inuti, hade massor att göra, mediciner att dela ut, samtal att ringa men just då gick jag där med henne och då var inget annat lika viktigt. Och jag blev liksom lugn. Det är sånt som jag har insett med tiden. Sånt som jag inte förstod när jag var helt ny. Tror att jag har mognat. Som person och i min yrkesroll. De senaste dagarna har jag insett hur bra jag är på det jag gör. Jag har fått fantastisk respons från flera patienter och kollegor. Varje morgon ser jag fram emot att gå till jobbet.

Men så funderar jag på vad som kommer att hända med de patienter som jag har lärt känna. När de lämnar avdelningen för hemmet eller hospice eller canceravdelningen i en annan byggnad. Jag vill veta hur det går. Hur dem mår. Och jag tänker på den där förmiddagen när det snöade. 19 mars i operationssalen. Den där kvinnan. Jag minns fortfarande exakt hur rummet så ut. Hur det kändes att vara där och se. Lever hon nu? Blir detta hennes sista sommar? Jag kan inte låta bli att bli berörd av alla olika människoöden. Dem lagras någonstans inuti mig. Men just nu känns det okej. Just nu kan jag hantera det.



......

I natt släckte jag lampan klockan 05:30 och somnade kort där efter. Jag drömde att jag var i ett köpcentrum och träffade en klasskamrat. Ett par timmar senare när jag åt frukost damp ett vykort ned genom brevlådan från henne! Vilket sammanträffande. Jag som inte ens visste att hon skulle ut och resa. Glad blev jag i alla fall över att hon tänkt på mig. I morgon ska jag gå upp 05:30 så jag hoppas verkligen att jag kan falla i sömn vid 23 ikväll. Annars blir det en trött dag.

Kommentarer
Postat av: Robban

Hoppas hon reste till något intressantare ställe än ett köpcentrum! :)
Jag skall upp och surfa om 4 timmar...så nu skall jag sova. Hoppas du redan somnat sött.
God natt!

2007-06-12 @ 00:04:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback