Skrapa inte under ytan

Tredje dagen efter semestern blev lite lugnare och mänskligare än de två första. Jag hann ha totalt tjugo minuters rast under dagen och jag kunde gå därifrån med hyfsat gott samvete. Ledig idag. Har sovit länge, hunnit läsa tidningen vid frukost, varit ute på ärenden med bilen. Vädret är perfekt för mig. Tjugo grader och lite moln. Varken fryser eller svettas. Har energi över att gå på promenad ikväll. Om det inte kommer mer regn. Jag har inte vattnat mina blommor på uteplatsen en enda gång under sommaren men de lever och frodas.
Om jag inte skrapar för mycket under ytan har jag det väldigt bra just nu. Jag trivs på jobbet och ser fram emot en nya dag varje morgon. Min kropp är lugn och tankarna snälla. Sömnen är okej och knölen som jag oroat mig för har minskat lite i storlek. Av arbetskamrater och chefen har jag fått beröm och jag tror på mig själv.

Mina drömmar brukar till viss del baseras på intryck och händelser under dagen och drömmarna som jag hade i natt var verkligen ett bra exempel på det. Det kändes inte som om jag sov utan jobbade.
I drömmen hade jag hand om en svårt cancersjuk man. Doktorn och jag satt och rondade på ett litet kontor och konstaterade att den senaste röntgen visade metastaser överallt i skelettet. Lungcancern hade spridit sig och det fanns verkligen ingen bot längre. Mannens fru och unge son satt med oss och vi pratade om hur vi skulle försöka ta hand om mannen på bästa sätt. De var ledsna förstås och jag tyckte att det kändes tungt för jag hade verkligen kommit honom nära. Det kändes nästan som om han var min egen pappa. Han var för trött för att sitta upp nu och låg i sängen i ett litet rum och slumrade.

I en annan dröm var jag i sjukhusets källare och blev ombedd att byta om vid en brits. Jag hade förvandlats till patient och skulle genomgå ERCP. En sorts röntgenundersökning där man för ned ett endoskop via munnen och magen ända ned i gallgångarna. Jag kände ångest för under utbildningen hade vi fått reda på att denna undersökning ibland kunde leda till allvarliga komplikationer. Och jag skulle bli nedsövd och tänkte på alla risker med det och hur jag under praktiken med egna ögon sett hur det slarvats med medvetslösa patienter. Bristen på kontroll kändes otäck. Jag ville veta om den läkare som skulle utföra ingrepp var erfaren eller helt ny. Helst ville jag springa därifrån för jag kände mig inte sjuk.

I tredje drömmen bodde jag tillfälligt i Berlin (tittade på foton därifrån igår). Jag hade en liten lägenhet från 1900-talets början men den var i fint skick med högt till tak och vitmålade väggar och härlig balkong. Jag trivdes jättebra i den. Även ytterdörren var gammal, tunn som en garderobsdörr i olackerat trä. Nyckeln var snirklig i järn, tung och 15 cm lång, såg ut som en medeltida nyckel till ett slott. Jag gick ut och in på ärenden ett par gånger och då fungerade låset bra. Men sen gick det plötsligt inte att låsa ytterdörren och jag var tvungen att gå ut. Så jag stod där och lirkade ganska länge och mina förnäma grannar gick förbi i den halvmörka trappen. Att inte kunna låsa ytterdörren är verkligen ett återkommande tema i mina drömmar. Och det är nog därför jag har varit uppe och öppnat dörren i sömnen ett par gånger. För att jag har drömt om att den inte var låst.

Jag sov verkligen djupt i natt. Var uppe sent och kämpade mot fysisk och mental trötthet efter de stressiga dagarna jag haft. Varje gång jag vaknade till under natten kände jag mig helt omtöcknad av trötthet. Och när klockan ringde vid tolv kändes det som om det var riktigt tidigt på morgonen.

Kommentarer
Postat av: Martina

"Och jag skulle bli nedsövd och tänkte på alla risker med det och hur jag under praktiken med egna ögon sett hur det slarvats med medvetslösa patienter."
Inget negativt mot dig, men inte undra på att många idag tycker att vården försämrats inte sant? Kan inte förstå hur det "SLARVAS" inom sjukhusets väggar. Där SKA inget gå fel. INGET. Alla ska göra allt i sin makt för att göra allt så noggrant som möjligt! Tro fan (rent ut sagt) att man blir förbannad! Jag tror dock på dig, att du sköter ditt jobb. Du verkar ge dig tusan på att allt ska bli rätt! Kram

2007-07-29 @ 17:55:18
Postat av: Louisa

Jag tvekade om jag skulle skriva det där. Jag vill absolut inte skrämma upp någon. Det finns många underbara människor i vården som verkligen gör sitt yttersta varje dag för att ta väl hand om patienterna. Men det förekommer slarv där, som på alla andra arbetsplatser antar jag. Sen är man ju otroligt utsatt som patient. Ju mer jag har sett och hört under utbildning och praktik, desto mer har jag börjat fasa för att själv bli patient i framtiden och förlora den kontroll som jag ju har när jag jobbar. Det är väldigt synd att det ska vara så.

2007-07-29 @ 23:06:44
Postat av: Martina

Visst förekommer det slarv överallt på alla arbetsplatser, men har själv fasat länge för att ligga på sjukhus, eller bli sjuk osv. Därav mina avskräckande och nästintill "hatkänslor" över att gå in på ett sjukhus, likaväl som till tandläkaren..Är så glad att allt gick bra när jag fick min lilla Engla, då var ju ändå sjukhusvistelsen något av en positiv anda, dock kunde saker och ting gått fel. Tur jag var i annat land. De har inget annat än bra rykte om sig här. SKönt.

2007-07-30 @ 07:37:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback