Söndagsdvala

Idag är en sån där dag när jag bara känner för att inte göra någonting. När jag inte vaknar till helt utan går runt i en sorts dvala. Segheten tar över och det är mörkt inne redan vid halv tre. Min kropp känns så mjuk, inlindad i filten. Mitt hjärta slår så lugnt, så behagligt. Rörelserna är långsamma liksom tankarna. Soffans rosa kudde är mjuk mot min kind. Regnet smattrar mot rutan men annars är det tyst och stilla. Det är en väntan, det känns så tydligt. Söndagar är för mig ofta bara en väntan på en ny vecka. På att tvinga sig i säng tidigt. Jag drömde att jag födde barn, en pojke.

Vill inte plugga, vill inte ta itu med det jag måste. Drömde att jag misslyckades på provet. Att alla andra kunde. Har laddat ned nitton avsnitt av en serie som jag gärna skulle vilja se nu. Alla i en följd. Det är svårt att motivera sig att läsa anatomi. Vackra ord. Vena cava inferior. Jag har alltid tyckt att latin är vackert. Men idag vill jag inte. Allting går på halvfart.

Det är inte det att jag skulle vilja vara någon annanstans. Men i en annan tid. Jag skulle vilja ligga här i soffan hela dagen utan förpliktelser. I min filt, med kinden mot soffan och känna mig mjuk. Då skulle jag vara nöjd.

Kommentarer
Postat av: englaanna

själv tycker jag om m.sternoclaudiomastiodea. märkligt. ;)

2007-02-16 @ 20:17:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback