Vad som är viktigt

Har jobbat ikväll. Som vanligt väldigt varmt och kvavt inne på avdelningen trots fläktar och öppna fönster. Får oundvikligen ett äckligt klibbigt lager av svett över hela kroppen. Vi hade fullt upp hela tiden men mina kollegor hade nog mer att göra med sina patienter än vad jag hade. Smart av chefen att sätta tre nyanställda ensamma på samma pass. Vi fick fråga varandra men det gick faktiskt riktigt bra. Behövde inte ens ringa till jouren om något vilket hör till ovanligheterna.

En av mina patienter, en äldre multisjuk dement dam, blev orolig framåt kvällen. Inbillade sig att hennes telefon ringde trots att den inte gjorde det. Hon svarade och la sen på luren för att svara igen en halv minut senare. Hon sa hela tiden att hon ville åka hem, att någon skulle komma och hämta henne. Hon drog ut sitt dropp och jag fick sätta en ny nål. Hon var svårstucken men verkade inte besvärad av att jag fick försöka flera gånger. Jag lindade in den nya nålen och droppet med en elastisk binda många varv, för att skydda den. Vi tittade till henne ofta.
Senare fann vi henne på toaletten och då hade hon dragit ut nålen igen och det var en stor pöl med blod på golvet och stänk på hennes kläder och hennes händer var blodiga. Vi var tre stycken som hjälptes åt att städa, med handskar förstås. Hon blev arg på oss, ville åka hem. Pratade om gamla tider så som de med dåligt minne ofta gör. Hon slog oss några gånger när vi försökte byta hennes blodiga nattlinne. Det fanns ingen möjlighet för mig att sätta en ny nål när hon vägrade medverka. Jag hämtade lugnande mixtur som hon fått igår kväll när hon också blivit upprörd. Hon vägrade svälja den men jag gav mig inte och lirkade, övertalade med snälla ord. Hon sa att vi var hemska människor men hon drack medicinen tillslut men skrek och gapade så att medpatienterna på rummet blev skrämda och störda. Hon totalvägrade att lägga sig i sängen för att sova och hon slog oss igen när vi tog av henne skorna och blodiga strumpor. Vi var rädda att hon skulle ramla när hon fått lugnande, hon var inte precis stadig på benen i vanliga fall.
Efter en halvtimme började hon bli dåsig och vi lyckades trots protester få henne i säng. Fick flytta in henne på läkarexpeditionen då hon fortfarande störde de andra patienterna med osammanhängande meningar och nynnande. Tillslut somnade hon och jag kunde rikta uppmärksamheten till mina andra patienter, dokumentera det sista och rapportera till nattpersonalen.
Sådana här episoder råkar man ut för ett par gånger i veckan. Är inte alls något extremt eller ovanligt. Många äldre människor blir förvirrade av sjukdom eller miljöombytet det innebär att hamna på sjukhus. En hel del har minnesproblem sedan tidigare.

Det mullrar lite nu, har gjort så i en timme. Skulle tydligen kunna bli åska i natt. Jag har duschat av mig svetten och ätit honungsmelon och druckit massa vatten. Jobbar kväll imorgon med så jag kan vara uppe en stund nu. Ska bädda rent i sängen efter nattens mardrömmar om shopping och tillhörande svettningar. Har öppet fönster och nedsläckt för att inte locka in mygg. Men jag blev biten i natt.
Det är skönt med svalare nattluft. Området är så stilla. Det är fredag kväll men regnet har väl fått folk att stanna inne. Synd om dem som köpt biljetter till konserterna som pågår i stan denna helg. Utomhus i Slottsskogen och i Trädgårdsföreningen. Hade velat se några band om jag inte hade jobbat.

Just just nu känner jag mig lugn i kroppen, lite slö och glad. Skönt att inte behöva gå upp fem imorgon bitti. Är fortfarande glad och lättad över att läkarbesöket i onsdags gick så bra. De fina recepten jag fick. Känns som om allt kommer ordna sig nu. Eller har förutsättning för att bli bättre. Vardagen. Jag oroar mig inte alls för hur det kommer bli i höst med nya jobbet. Jag fokuserar mer på här och nu och tar några dagar i taget. Jag jobbar mycket nu men det känns helt okej. Är långt ifrån det tillstånd av mental och fysisk utmattning som jag upplevde förra sommaren. Det är som natt och dag. Jag har växt så mycket och hittat det självförtroende som jag förtjänar. Jag vet att jag blir omtyckt nu på jobbet för den jag är. Inte för den jag försökte vara, för jag har slutat låtsas. Slutat le falskt och svara bra när jag egentligen vill säga att jag håller på att bryta ihop. Jag är nog mer ärlig mot mig själv. Jag tackar andra för den hjälp jag får. Det är som om jag har insett vad som verkligen är viktigt.

Kommentarer
Postat av: Robban

Praktiserade på sjukhem för många år sedan. Vet precis hur det kan bli ibland. En del äldre kan bli riktigt otrevliga utan att kunna hjälpa det. Det är lite intressant. Hoppas det kommer lite åska inatt! Jag har egentligen inte tid att sitte uppe. Skall ut och dyka imorgon. Hela dagen.

2007-08-11 @ 00:28:04
Postat av: Louisa

Jo även om vissa patienter är arga för stunden är de allra flesta trevliga annars, när de är lugna.

2007-08-11 @ 01:58:19
Postat av: Martina

Köp en sådan där mygg-grej, som vi har, man sätter den i el.uttag och så kommer ett ljud som inte myggen gillar därifrån, men männsikan hör ej ljudet. Superbra!

2007-08-11 @ 16:05:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback