Tomrum

Muren

Mamma ringde hem igår. Från Peking. Telefonlinjen var förvånansvärt klar. Mycket bättre än när jag ringde hem under min senaste resa. Dem mådde bra men var trötta efter en lång resa med nattåg genom landet och flera dagar fulla av sevärdheter. Idag vandrar dem på Kinesiska muren. Jag är gräsligt avundsjuk förstås men samtidigt vet jag nästan säkert att jag en dag kommer stå där själv. Kina finns med på min topp fem lista över kommande resmål. Så jag känner mig hoppfull.

Har kikat en del på CNN igår kväll och idag. Jag blir alltid väldigt berörd när sånt händer. 32 personer. Det är fler än hela min nuvarande klass. Det går inte riktigt att förstå. Om vi alla helt plötsligt skulle ligga döda på golvet i klassrummet. Vilket tomrum 32 personer skapar. Eller lämnar efter sig.
Jag gick i gymnasiet när tragedin i Columbine High School inträffade. Jag minns vilka kläder jag hade på mig den dagen. Ungefär som när de vuxna pratar om var de befann sig när dödsbudet om Olof Palme kom. Den där dagen för snart åtta år sen satt jag vid en dator utanför biologisalen och de små håren på min armar reste sig när jag på de amerikanska nyhetssidorna läste om de två unga vilsna killarna som brutalt skjutit ihjäl tretton personer. Och sen tagit sina egna liv. Nu händer det igen.

Kommentarer
Postat av: L

Test

2007-04-20 @ 19:05:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback