Vägskälet

Dagens överraskning. Lilla glädje. Siffrorna på vågen. Kan inte förstå hur jag kan bli lättare när jag lever som jag gör. Pizza och 250 gram godis igår. Har inte motionerat avsiktligt sen i augusti. Har inte ens hunnit gå en promenad på fyra veckor. Levt på onyttigheter de senaste veckorna. Varje dag.
Men jag förstår nog ändå hur det gått till. Praktiken tar en massa energi. Att vara stressad dygnet runt. Det var likadant i våras när jag började nya jobbet. Jag gick ned flera kilon bara av stressen. Årstiden gör att jag fryser hela dagarna. Inte när det är som mest hektiskt på praktiken men annars. På vägen dit, på vägen hem. Hela kvällarna fryser jag trots min lila filt. Sover med långa ärmar/ben och vaknar ändå frusen ibland. Jag vet att sånt tar energi från kroppen utan att det märks. Och alla intensiva tankar. Och att flytta möbler och prylar.

Men jag älskar dem siffrorna. 50,0. Det är som att komma hem. Stå vid vägskälet och det känns så nära till 49, 48 och den vägen. Det är minnen från gymnasiet. Samma kropp som då. Samma längd, samma mått. Vit klänning på studenten storlek 34. Jag är så glad. Det är bara siffror men bland allt annat (elände) ger det hopp.

Cupecakemindre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback