Luktminnen

För en stund sen, här vid datorn, kom minnen från den gångna dagen tillbaka. Luktminnen. Lukten av bränt människokött. I stället för att skära i vävnad med en kniv kan man använda en elektrisk apparat som bränner de små blodkärlen och minskar blödningen. Det är svårt att beskriva exakt hur det luktar. Nej, jag ska inte ge mig in på det nu. Men minnet är inte behagligt och det är natt och allting är tyst utanför i området och här inne bland ekande, kala väggar. Känner mig liten och ensam och jag vill inte gå och lägga mig när minnena kommer så starka. Vill inte få mardrömmar.
Har varje dag under veckan varit utsatt för den där lukten så det är inte konstigt att jag "kan" den utantill nu. Munskyddet hjälper inte mot lukterna eller farliga gaser. Säkert förstärker synen intrycken också. Hur det ser ut när man bränner vävnaden, lite förkolnat. Lite grå rök i små puffar. Men lukten är det starkaste minnet.

Varit med på en abort. Jag höll i slangen som sög ut resterna av fostret. Några koagulerade stycken blod. Mer än så syns inte i en så tidig graviditet (innan tolfte veckan). När kirurgen tagit av sig handskarna och gått ut ur salen stod jag kvar med en blodfylld påse. Vad som kunde blivit någons barn. På riktigt. Jag fick slänga det i en blå avfallstunna med gult lock. Bland annat skräp. Biologiskt avfall. Egentligen är det kanske konstigt hur lite man funderar i en sån situation. Man gör sitt jobb, stannar inte upp just då. Det är nu efteråt som tankarna kommer. För att låta dramatisk: har jag medverkat till att avsluta ett liv?

Tre dagar utan min kära dator gav som förväntat abstinens. Har så mycket förlorad tid att ta igen nu att det är svårt att finna motivation till att lägga mig och stänga av trots att ögonlocken blir allt tyngre. Måste absolut börja läsa på tentan i morgon, vet att detta är sista chansen för slösurfning på ett tag. 

Rummen är nymålade, har fortfarande kala väggar. Det första jag packade upp idag var min dator. Sen sängen. Allt annat är inte lika viktigt. Det kan vänta till i morgon. Önskar att jag kände mig gladare över den stora förändringen. Har verkligen avskytt tapeterna som jag hade innan. Längtat efter detta i flera år. Planerat. Nu när det är klart är jag mest bara trött. Efter en ansträngande vecka på praktiken. Efter att ha bott hos mina föräldrar i fyra nätter (känns som tio minst). Dem är snälla och allt sånt men det är inte samma sak som att bo hemma. Ha kläder och annat i kassar. Känna sig som ett barn igen, som en gäst i främlingars hem. Kanske känns det bättre i morgon när jag hinner njuta mer.  


Ska inte älta minnen, lukter, dåligt samvete mer men det är så typiskt (klassiskt?) att känslorna och minnena poppar upp nu om natten. Under dagen har jag varit för upptagen. Nu ska hjärnan bearbeta och gå igenom.


Kommentarer
Postat av: Martina

Smärtan finns där. Jag vet hur den känns, jag vet hur jag tänkte. Ständigt blir jag påmind över det val jag en gång gjorde, som andra gör idag och gjorde igår. Varjde dag görs ingrepp och beslut. Livet hänger på en skör tråd, livet är inte alltid rättvist.

2006-11-20 @ 17:08:44
Postat av: snowflakes

uch jag skulle adlrig orka se något sånt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback